Göteborgsposten – 9 mars 1866, sida 1

— Det är omöjligt! — Det var likväl förhållandet, madame, — Det är ett förtal, säger jag er! utbrast hertiginnan de Chevreuse med hetta. — Det är ett taktum, madame, upprepade Renaud. Tror ni mig vara i staud till ett sådant förtal eller att försäkra er om en så allvarsam sak ifall jag ej vore viss derpå? Hertiginnan nedföll maktlös på den soffa som stod bakom henne. Plötsligt utbrast hon: — Misstänker ni sålunda att det är han som förrådt oss? — Ni har gifvit mig i uppdrag att göra efterforskningar ... förfrågningar ... jag har gjort det, jag har kommit för att säga er resultatet ... det öfriga rör endast er sjelf. Renaud aflägsnade sig efter att ha yttrat dessa ord, lemnande hertiginnan de Chevreuse nästan vanmäktig. Men detta tillstånd blef ej långvarigt hos denna lifliga, djerfva och kraftiga natur. Hon slog på en klocka som stod på ett bord i närheten. En domestik inträdde. -— Låt Baptiste komma hit, befallde hon. Baptiste inträdde nägra ögonblick derefter. — Gå och säg grefve de Chalais att jag behöfver tala mel honom på ögonblicket ... Baptiste bugade sig och lemnade rummet.