Göteborgsposten – 8 mars 1866, sida 1

— Ä Nöusteroch monsterhoteler. mtill senare tider har Nordamerika varit jättevärdshusens förlofvade land. Om ÅAstorhouse, Metropolitan och Irvinghouse ha utan tvifvel de flesta af våra läsare redan hört och läst förvånande saker. Sex till ättahundrade rum under ett tak; en kår af tjenare om 300 man; en ångtvättanstalt, som på en dag rengör tretusen olika tvättplagg (en skjorta tvättas, torkas, stärkes, strykes och utlemnas på femton minuter!); telegrafledning till hvarje rum; tjugofem omnibusar för att föra resande till och från hotelle:; verandor och balkonger utefter husets frontoner som ha en sammanlagd längd af tresjerdels eng. mil; varma och kalla bad i hvarje sofrum; gas och vattenledningar som äro 25 sv. mil långa; våningar för unga äkta par, hvilka äro inrättade med kejserlig lyx och för hvilka betalas 200 rdr och ännu mer om dagen, detta allt är karakteristiska egendomligheter för dessa amerikanska jättehoteller. Till dem sluta sig i nyare tid tvenne hoteller i Paris, Louvrehotellet och Grand hotel, hvilka, om de också ej äro fullt si gigantiska, dock nästan gå upp mot de nyssnämnda. Det första har 500, det andra (yngre) 600 rum. De verldsberömda hotellen i Schweiz hinna, ehuru i öfrigt förträffliga, i sina dimensioner icke på långt när upp mot broder Jonathans. För några månader sedan har i London ett nytt hotell blifvit öppnadt, hvilket, ehnru icke fullt så oerhördt som sina amerikanska bröder och förebilder, likväl genom sin inre organisation är en seoch märkvärdighet i den af hus betäckta provins, hvilken man vanligen kallar London. Det torde derföre icke sakna intresse för våra läsare att erfara något närmare om detta underverk i hotellväg. Vi få dock anmärka att de nedan beskrifna herrligheterna icke stå till buds för intet, utan att den som träder öfver hotellets tröskel bör ha sin penningpung väl försedd med sovereigns och sin plånbok med fempundsnoter, ifall han. ämnar att någon tid uppehålla sig i det nya mönsterhotellet. I nordvestra London, mellan Regentspark och Regentsstreet ligger Portland Place, hvilken efter kontinentala begrepp blott skulle anses som en bred gata. Det är en förnäm nejd, d. v. s. en trakt utan handel och trafik, utan försäljningsbodar och varumagasiner. Ingen menniska med anspråk på respektabilitet kan nemligen bo vid en gata, der det finnes öppna butiker. Vid denna Portland Place höjer sig det nya mönsterhotellet, Langham-hotellet. Visserligen är icke Portland Place ett qvarter för Englands högadel — denna har fastmera ett godt stycke söderut i Belgravia och dess omgifning sina stadsbostäder — men deremot är det ett älsklingsqvarter för förnäma främlingar, gesandter och diplomater, och detta är väl orsaken hvarför man just valt henna plats för att der anlägga det hotell om hvilket vi nu skola tala. Hotellets facader äro imposanta genom massor af ornamenter. Isynnerhet är nordsidan verkligen monumental och lemnar från sina fönster och balkonger en intagande utsigt öfver den närbelägna parkens trädgrupper ända bort till de gröna Primrosekullarne och de tjusande höjderna vid Hampstead. Såsom medelpunkt för byggnaden, hvilken billar en stor qvadrat, ligger liksom i de orienaliska och gammalromerska husen en öppen zärd prydd med en yppig blomstermatta och lera ståtliga fontäner, och omkring denna gård öpa utefter husets fyra våningar och på alla yra sidorna rikt prydda gallerier eller loggior. Emellan denna gård och hufvudingången . rid Portland Place äro husets postoch tele-l. — 2 oem ms —— — Y