Göteborgsposten – 8 mars 1866, sida 1

— Ni är ej lycklig, herr de Francheterre? frågade hertiginnan i det hon på den unge officern kastade en forskande blick. — Förlåt, fru herttginna, jag är ej här för alt plåga er med historier om mina lidanden, utan för ... — Jag förstår er, afbröt hertiginnan de Chevreuse. Men tro ej att det är af blott nyfikenhet som jag framställt denna fråga till er; det är af intresse för er! Kan jag ej vara er till nytta i något? — Jag seukiar verkligen att ni ej kan det, madame. Men vi ha nog sysselsatt oss med min person, jag ber. Ni gjorde mig den äran att säga mig det olyckan gitvit mig en brådmogen vishet och att? ... — Jag trodde mig kunna räkna på er. — Hvad befaller ni att jag skall göra, madame? Jag står helt och hållet till er disposition. — Försök skaffa er underrättelser, gör förfrågningar, ansträng er så mycket ni kan för att få veta förrädarens namn. Er grad och den tjenstgöring som åligger er skola vara er till stor nytta i detta afseende; de kunna gifva er en förevänning att tränga er in öfverallt och när ni vill ... Vågar jag be er om denna tjenst? — Ja utan betänkande, madame; jag hade för egen räkning ämnat göra hvad ni ber mig om för allas vår säkerhet. — Godt! yttrade hertiginnan bifallande i det hon tycktes ämna aflägsna sig. Renaud gjorde en bugning i sadeln, troende att