Göteborgsposten – 7 mars 1866, sida 1

Korresponde s fran Köpenhamn. Den 5 Mars. Den hotande spänning, som under senare tiden uppstått mellan de båda tyska stormakterna, har naturligtvis här väckt liflig uppmärksamhet, och inom alla våra politiska kretsar diskuteras frågan: måntro, om det denna gång skall bli allvar? månne den tillstundande våren verkligen skulle bli vittne till en kamp mellan de båda makterna, hvilkas inbördes vänskap för Tysklands storhet och lycka varit en lika bedräglig lögn, som deras öfriga beteende varit ett trolöst bedrägeri i den lägsta egennyttas tjenst. Vi danskar äro ett fredligt folk, som af naturen ej har synnerlig hog att glädjas öfver blodsutgjutelse, men finnes det någon önskan, som f. n. allmänt hyses och uttalas, så är det den, att ett krig måtte utbryta mellan Österrike och Preussen ; och detta ar ej allenast en skadeglädje ötver utsigten till att en rättvis Nemesis kan drabba våra dödsfiender, utan jemväl en känsla af, att kriget, om det kommer, kanske skall skaffa oss upprättelse för allt det väld och den orätt, som tillfogats oss ... likasom det är möjligt, ——