Göteborgsposten – 7 mars 1866, sida 1

————— — ——— — Jag har omedelbarligen kommit hit för att underrätta ers höghet. — Godt. Håll saken tyst och må kardinalen komma. I På botten af alltsammans ligger utan trifvel något förräderi. Från hvem härleder det sig? Ingen vet det. Framtiden skall utan tvifvel upplysa oss derom. Men gå nu emellertid och laga er toilett i ordning, herr de Francheterre. I samma ögonblick Renaud skulle aflägsna sig klappade man häftigt på dörren. — Hvem der? frågade Monsieur. I — Jag, de Puylaurens, svarades utifrån. Gaston tänkte ej på hvad etiketten bjöd under sådana omständigheter. Han gick sjelf och öppnade den dörr han sjelf tillslutit. Vicomten underrättade honom derefter om hvad som tilldragit sig i slottet Fleury. — Jag förmodade just något sådant! utropade Monsjour med vrede. Det är bra. Lemna mig! Renaud och de Puylaurens begåfvo sig till sitt rum. — Hvad har händt? frågade vicomten. — Jag har lofvat att hålla det tyst, men saken skall ssannolikt om nägra timmar ej vara en hemlighet för någon, om herr de Trailles afgifver sin rapport. För öfrigt har jag er att tacka för alltför mycket för att ega rättighet att tvifla på er vänskap. Renaud meddelade honom derefter alla de tilldragelser hvari han spelat hjelten. — Sålunda, sade de Puylaurens, har ni varit nära att låta döda er onyttigtvis?