Göteborgsposten – 6 mars 1866, sida 1

lig och lyssnade, för att försäkra sig om att det svaga buller han åstadkommit genom denna manöver icke väckt uppseende. Ingenting rörde sig derutanför, utom det att Renaud allt tydligare såg skildtvakter vandra fram och åter. — Han öppnade nu fönstret långsamt och med stor försigtighet samt bar bordet, vid hvilket han fästat sänggardinerna, till fönstret. Då han sakta lutade sig ut såg han posten som fått i uppdrag att bevaka denna sida af huset vandra fram och tillbaka på en sträcka af tjugo eller tjugofem steg. Renaud smålog, ty hans plan till flykt blef nu lättare att realisera. Det gällde blott att begagna sig af det ögonblick då soldaten, efter att ha gått förbi fönstret, skulle med ryggen vänd åt honom fortsätta sitt automatiska framskridande. Dessa olika förberedelser hade upptagit mer än en halftimma. Det var nödvändigt att handla utan dröjsmål. Men när Renaud en gång fattat ett beslut, sysselsatte han sig ej länge med att begrunda utsigterna för eller emot den lyckliga utgången af detsamma. Öckså i samma ögonblick soldaten nedanför passerat förbi fönstret, svingade han sig ut genom detsamma vid det bräckliga rep han i största skyndsamhet förfärdigat. Innan han knappt hunnit tre fjerdedelar af sitt nedstigande, brast repet och han nedföll tungt på marken. Men hvad betyder väl ett fall af sju eller åtta fot för en ung man om tjugofem års ålder! Skildtvakten som vändt sig om då han hörde bnllret såg horom i samma ögonblick resa sig och fly. Han lade