I förgår öppnades för allmänheten konstföreningens exposition. En konstkännare, som jag sätter mycket förtroende till, kom deritrån — han var en af de första som passat på — och han var förtjust. Gå dit och beundra; men det är sannt, du begriper platt intet i dylika ting, sade han till mig medlidsamt. Jag blef naturligtvis djupt sårad — och gick ej. Men i stället styrde jag kosan ötver Carl XIII:s torg till den anspråkslösa Näckströmsgatan (alla gränder äro aflysta i vår residensstad Stockholm) i hvars hörn med fagaden åt torget det enormt dyra Barclayska