Göteborgsposten – 6 mars 1866, sida 1

2 sättes äfven genom de ståtligaste plastiska rörelser, eller genom en snarsläckt, skimrande konsteld. Det är lätt insedt, att då vid en teater flera rivaliserande talanger finnas, desto svårare skall det bli för teatercheten att gå allas önskningar till mötes, och det blir än pinsammare om dessa talanger öfverskatta sin egen förtjenst. Mellan fru Michaöli och tru Stenhammar förefinnes ingen störande rivalitet: de erkänna hvarandras talang, och fru Michaölis öfverlägsenhet långt framför m:ll Hebbe kan af ingen bestridas, ej heller den förras anspråkslöshet — en egenskap, som hon besitter i högre grad än någon annan med henne jemtörlig talang. Sannolikt kommer ej Meyerbeers Afrikanskan att uppföras på Kongl. teatern törrän nästa höst. Uppskofvet orsakas dock endast af dekorationsmålaren Ahlgrenssons sjukdom. Efter återkomsten från Paris insjuknade han i en ytterst svår typhus, derunder hans lif sväfvade i fara. IIans krafter äro så medtagna att han sannolikt måste afhålla sig under en lång tid från allt arbete. Konungen hade häromdagen inbjudit ledamöterna af konstitutionsoch statsutskottet till souper. Gästerna beskrifva den som särdeles treflig och så fri från all stelhet, att ledamöterna i de öfriga utskotten med en viss otålighet hoppas på att äfven komma i åtanka. Att det lider med riksdagen synes af åtskilliga tecken, fastän icke i solen. Så har bevillningsutskottet redan gifvit middag för sin ordförande, och de öfriga utskotten Åfundera på att göra sammaledes. Ni har naturligtvis redan inhemtat att frih. Gripenstedt är betänkligt sjuk. Han har våldsammare än flera gånger förut fått anfall af sin gamla åkomma gallstenskolik, och hans plågor ha varit förfärliga. Krafterna äro till ytterlighet medtagna och om än friherrens lif kan räddas, betviflar man att han vidare skall kunna inträda i konseljen. Hvem skall hafva förmåga, och dertill mod, att intaga hans plats i statsrådet? Se der den stora frågan. Ingen bör undra på om statsrådet Bredberg tvekar. Det ärockså ingen lätt uppgift att succedera en så utmärkt man. Vi ha så få att välja på. Man har talat på de sista dagarne om landshöfding Lageroranta, men han säges trifvas särdeles väl i Jemtland, der han redan är högt uppburen. Generaltulldirektör Bennich vore till platsen sjelfskrifven, om han ej föredrog den vida lugnare, som han nu innehar. Tänk om den nye finansministern skulle tagas från Sveriges andra stad — hvad skulle ni säga derom? Det har äfven berättats, att grefve Manderström är benägen lemna utrikesministerslotellet och taga den ganska beqväma presidentsstolen i kommerskollegium i utbyte. Men jag betviflar ryktets trovärdighet, särdeles sedan grefve Manderström vann en så lysande seger i traktatsfrågan. Den lediga stolen i Svenska Akademien lärer tillfalla expeditionschefen Gunnar Wennerberg. I förgår öppnades för allmänheten konstföreningens exposition. En konstkännare, som jag sätter mycket förtroende till, kom derifrån — han var en af de första som passat