Göteborgsposten – 6 mars 1866, sida 1

Löjtnanten berättade honom först huru han blifvit gjord till fånge utan att kunna försvara sig .-— Men genom hvilken slump har ni då kunnat komma hit? Huru har ni återfått er frihet före den utsatta tiden? Har då m:r de Trailles låtit er gå? frågade Mon sicur. — Intet af allt detta, nådig herre, svarade Renaud i det han höjde på hnfvudet. Ni skall få veta alltsammans. Han berättade honom derefter allt hvad som händt sedan han blef instängd i rummet i paviljongen. Då Renaud såg sig ensam, hade han blott tänkt på en sak: att till hvad pris som helst underrätta de sammansvurna om den fara som hotade dem. Han visste e om att hans vänner utan att bli uppehållna kommit fram till chateau de Fleury. Han måste åstadkomma tvenne skott, och han beslöt att offra sitt lif för att få dem. Ifrån den stund idden upprunnit hos honom och till dess utförande förflöt ej längre tid än man behöfde för at rycka ned sängomhängena och binda dem tillsammans samt säkert fista dem vid det tunga ekebord, som fanns i rummet. Sedan detta blifvit gjordt, öppnade han det fönster som vette åt paviljongens baksida, d. v. s. å skogen. Att öppna fönstret var emellertid icke lätt, ty de hade helt visst icke varit öppet på lång tid; denna operation måste dock ske utan allt buller. Slutligen lycka des han genom tålamod och ansträngningar att halföppne det. Sedan detta resultat blifvit vunnet stod han orör