Göteborgsposten – 5 mars 1866, sida 1

Hos adeln borde i regeln den sakrikaste diskussionen rörande försvarsverket hafva förekommit. Den var dock äfven der temligen matt. Frih. Klincknwström började debatten med att visa sina studier i våra finanser, hvilka han fann vara i en ganska betänklig ställning, och han proklamerade sträng hushållning; dock gick han ej alldeles så långt som Johan Johansson och Sv. Bergström i bondeståndet, hvilka visade sig mycket benägna att afslå alla ökade anslag. Den förstnämnde råkade också ut för det stora missödet att i sina sifferuppgifter blifva riktigt grundligt slagen på fingrarne af frih:ne af Skogman och af Ugglas; men det bekom den store statsekonomen platt intet, han vara lika säker och lika viss om sin ofelbarhet. Verkmästarelönens vid Svea artilleriregemente förhöjning till 3,000 rdr ansåg frih. v. K. öfverdrifven, enär en sådan person (som verkmästaren) borde nöja sig med 2,000 rdr. Förgäfves sökte frih. Wrede upplysa honom att verkmästaren var en så utmärkt skicklig person att han, anställd på andra mekaniska verkstäder, skulle erhålla högre lön än den af utskottet föreslagna, 3,000 rdr. Men hvarföre har han då nöjt sig med så litet hittills?, invände den förre. Derföre att han hoppats på löneförhöjning, blef svaret. Frågan afgjordes slutligen så, att adeln och presteståndet bifallit utskottets förslag (3,000 rdr), men målsmännen för arbetets ära — borgareoch bon