Göteborgsposten – 5 mars 1866, sida 1

tullkomnas inom de mäktigare staterna ojemförligt fortare, och förbättringar, som dessa stater utan svårighet och oafbrutet låta verkställa, förmå staterna af andra och tredje ordningen antingen alls icke utföra, eller, i gynnsammaste fall, fullborda, sedan stormakterna gått ännu ett eller flera steg längre fram på samma bana. Det är klart, att genom detta ständiga bemödande att följa med (och komma efter) absorberas oafbrutet en ganska betydlig del af de mindre staternas materiella krafter, och att de skola befinnas starkt medtagna när faran hotar på fullt allvar. Ännu inpå tjugotalet af detta århundrade erlade Sverige en årlig tribut till Barba: reskstaterna i guld, på det dessa skulle lemna våra Medelhafsfarare i fred. De anslag, som utgått och utgå för vår armå och flotta, d. v. s. till vårt försvar, äro i realiteten också en tribut till barbaresk-staterna, fastän icke längre till dem vid Medelhafvet belägna. Det utlåtande rörande anslag till fjerde hufvudtiteln, som nu diskuteras, är ett digert opus på 71 sidor, oberäknadt en hel rad at tabeller. Var inte rädd — jag skall ej plåga er med en öfversigt af detta betänkandes detaljer. Det vore ett obeskrifligt tråkigt arbete. Men i betänkandet förekom en fråga, hvars behandling specielt revolterat min känsla. Jag vill redogöra för densamma och jag tror att den äfven på er skall göra ett obehagligt intryck. Ni känner att Svea artilleri-regemente är förlagdt i hufvudstaden. Men hvad ni sannolikt icke känner, är, att decta regemente saknar kasern. Manskapet är inqvarteradt i åtta på Ladugårdslandet belägna, åtskiljda privatlägenheter, som af battericheferna förhyras. Icke nog med att genom denna anordning befälets tillsyn öfver manskapet ytterst försvåras, och till följe deraf äfven disciplinen; men lokalerna äro till ytterlighet trånga och derföre osunda. Då i regeln erfordras 500 kubikfots lufttillgång pr man, så erbjuder den rymligaste artilleristlokalen 302 k.f., den dernäst 293 fot, vidare 243 d:o — ända ned till 170 kub. fot. Manskapet måste ligga två i hvarje säng och ända till tre rader sängar stå öfver hvarandra. De gröfsta brottslingarne i våra fängelser ha bättre utrymme. Också utvisar sjukantalet en bedröflig siffra, ehuru manskapet är i sin bästa ålder. Flera gånger ha anslag begärts till en ändamålsenlig kasernbyggnad, men förgäfves. 1862 års statsrevisorer förmåddes taga kunskap om de usla kasernerna, och vitsordade deras beskaffenhet i sin berättelse till ständerna. Vid sistförlid ne riksdag begärde regeringen anslag till ett kasernetablissement. Enligt generalfälttygmästarens förslag skulle det uppföras på artillerigårdens flygelbyggnader, hvilka skulle påbyggas och utvidgas. De der befintliga artilleriverkstäderna skulle förflyttas till Marieberg, och den der befintliga militära läroverksanstalten flyttas in i hufvudstaden. Ständerna vägrade detta anslag, hufvudsakligen på grund af den ifrågasatta lokalens olämplighet. Vid denna riksdag framkom samma förslag ånyo från regeringen. Emellertid hade några yngre officerare vid artilleriet utarbetat ett förslag till ett artillerietablissement, uppfördt på en sund och lämplig plats i grannskapet af de öfriga militärkasernerna. I tre stånd väcktes motioner i samma syftemål. Frågan har af statsutskottet affärdats på 81, rader. Det kungliga förslaget har afstyrkts på grund deraf att utskottet saknat tillförlitlig ledning för bedömandet af kostnaderna, och motionerna ha afstyrkts, enär vederbörandes yttrande saknas öfver motionärernas förslag. Visserligen erkänner utskottet nödvändigheten af den ifrågasatta kasernen, men har icke kunnat förmås föreslå den lika ändamålsenliga som befogade åtgärden att ständerna hos regeringen måtte anhålla om en närmare utredning at frågan just med anledning at de ganska vigtiga upplysningar som motionärerna och det yngre artilleribefälet åstadkommit. Hos adeln borde i regeln den sakrikaste diskussionen rörande försvarsverket hafva fö