Göteborgsposten – 5 mars 1866, sida 1

Riksdags-Kaleidoskop. XXXX. Den 28 Februari. Bara krig och örlig i riksstånden! I dag började behandlingen af anslagen till landtförsvaret, och derefter skall man öfvergå till sjöförsvaret. Aldrig tillförne har väl sammansättningen af vår representation befunnits så uppåt väggarne rasande som just nu, då den sjunger sin svanesång fyrstämmigt, men oharmoniskt. Det är i hög grad tragi-komiskt att erfara huruledes den delegation af ständerna, som kallas statsutskottet, skall i första hand pröfva de anslag till landtoch sjöförsvaret, som af regeringen äskats. Af detta utskotts tretiosex ledamöter är det en ren tillfällighet om någon enda har studerat krigsväsendet. För närvarande uppgår deras antal i utskottet ej till ett högre antal än fem. De öfriga tretioen äro — jag erkänner det villigt — utmärkt sakkunniga i mycket annat, men kunna icke vara i krigsväsendet hemmastadda, enär hela deras verksamhet legat åt helt andra håll. Och när deras arbete så framlägges för ständerna, af hvilka skall det pröfvas? Jo, inom tre stånd, hvars ledamöter egnat sig åt fredliga yrken. Inom det fjerde — i ordningen det första — finns visserligen mycken sakkännedom, men den innehafves af ett relativt fåtal personer, som lätteligen kunna öfverröstas af den respektabla kammarherre-, kunglig-sekreterareoch vice häradshöfdings-legionen, som nu utgör riddarhusets fasta stock. Det kan bero på en adlig kammarskrifvares, en beskedlig landtprests, en borgerlig handtverkares, en fredlig dannemans Åsubjektiva öfvertygelse och voteringssedel huruvida — exempelvis — anslag beviljas till positionsoch belägringsartilleri, eller till krigsbygge-equipager, om hvilka underliga tings beskaffenhet, ändamål och utseende de resp. representanterna icke hafva den aflägsnaste kunskap. Kastar man då vidare blicken på de för våra förhållanden ofantliga summor, som utgått och skola utgå till landets försvar, så gripes man af förfäran, motiverad å ena sidan af känslan att vi gardera oss mot en makt, som hyllar eröfringspolitiken, å andra sidan af vetskapen om våra materiella krafters otillräcklighet. Det bekymmersamma i vår och alla mindre staters ställning ökas deraf att krigskonsten och förstörelseverktygen utvecklas och