Göteborgsposten – 3 mars 1866, sida 1

HÖ 77 A ARV s4 I( . AAAA — kxklass af tjenstemän, de der sannerligen icke Ä det lättaste lasset uppför samhällslifvets branta höjder, noml. posttjenstemännen. I des salar, der det eljest råder ett så mäktigt lil har under de senaste dagarne varit tyst och lugnt, men — 0 ve!, det är lugnet före stormen, rär postpåsarnes lavin rullar fram till postluckan och bildar dritvor af tryckta och i skrifna lunto då — vil det blive andet af! I Thorsdags öppnades det Nya Barns ik I husct, hvars vackra yttre redan sedan en lång vd tillbaka ådlragit sig uppmärksamhet och på sin tid ärven varit föremål för våra betraktelser. Denna inrättning, som grundats och fortfarande uppehålles af den enskilta vibgyrenheten, grundades redan under åren 1858 och 59 genom tvenne donationer om til sammans 50,000 rdr. Den 29 Nov, sistnåunde år öppnades sjukhuset i en förhyrd lokal vid Ö. Hamngatan. Sedan en ytterligare donation af 60.000 rdr tillkommit börjades förl. år uppförandet af den smakfulla byggnad som nu reser sig i V. Iaga vid den 8. k. Masthuggsallen. Sjukhasets ötre vå ning är indelad i 4 ljusa och vidsträckta ejnk salar, inrymmande 36 sjuksängar, och i bottenvåningen finnas uti 2:ne sjukrum 16 sängar, bestämda åt sådana små patienter som lida af smittosamma barnsjukdomar. Oaktadt plats sålunda finnes för 50 patienter, har dock ränteafkastningen af sjukhusets kapital icke tilllåtit upplåtandet af mer än 16 sängar utom 8 reserv d:o, hvilket förhållande dock torde i en icke aflägsen framtid blifva afhulpet, då flera af detta samhälles lyckligt lottade och välgörande medlemmar följa den ädle gifvares exempel som i förgår — samma dag sjukhuset öppnades — till detsamma öfverlemnade den betydliga summan af 10,000 rdr. Gåfvobrelvet är utfärdadt i ett tillfrisknadt barns namn och ett vackrare uttryck af föräldrars glädje öfver att se deras älskling återvända till lifvet och deras kärlek torde ej vara lätt att finna. Många lidande små, många eljest tröstlösa föräldrar skola, under plågans qvalfulla timmar, sända en välsignande suck åt alla de ädle som på ett så upphöjdt sätt tänkt på desse de minsta af sina bröder. Och bland dessa välgörares namn strålar menniskovännen Charles Dicksons icke minst klart, ty det är honom de lidande små i första rummet ha att tacka för det vackra helsotemplet, ty utan hans outtröttliga nit och betydande penninge-gåfvor, skulle byggnaden måhända icke så raskt hunnit fullbordas. På Nya Teatern lefver man t. n. i recetternas tidehvarf, detta likväl endast så tillförståendes, att under veckan 3:ne af sällskapets mest framstående manliga medlemmar haft sina recettföreställningar, ty åtminstone hvad den första, eller hr Kräns, i Söndags beträffar, så torde den icke i pekuniärt hänseende förtjena denna benämning. Sångaren fick i någon mån trösta sig öfver det klena huset med den lagerkrans och de buketter hvarmed han under operans lopp hugnades. Hr Fischer-Achten kunde deremot vid sin re cett i tisdags fägna sig åt en talrikare publik. Man gaf Offenbachs Orpheus i UnderJorden, ty recettagaren hade varit klok nog att mera förlita sig på den moderne tonsättarens popularitet än på de gamla mästarnes klassiska ryktbarhet, och hade icke missräknat sig. Hvad beträflar utförandet, saknade det ingalunda lif, men den fransyska librettons tillräckligt många upptåg föreföllo i den germaniska drägten nog klumpiga och, rent ut sagdt, simpla. Derjemte var dialogen till iden grad klent inlärd, att den arma souffleussen under aftonens lopp mer än någon annan måste ha kännt les tourments de Penfer. Utar latt beskyllas för indiskretion, torde man kun: