Göteborgsposten – 2 mars 1866, sida 1

vill fråga er, herr öfverste, sedan hvilken tid man arrestera konungens officerare då de taga en promenad i Fontainebleanskogen? — Alitsedan hans majestät skickade regementen hit för att bemiktige sig alla promenerande som äro för tidigt ute, svarade hrr de Trailles. — Men hvad vill man mig? frågade Renaud. — Ingenting. Ni är min fånge till middag ; det är alltsammans. — Det är sålunda allvar? Det är ej något misstag? — Det är mycket alisarsamt, svarade öfversten. Jag borde tillochmed låta inlåsa er eller bevaka er; men jag tycker mera om, ifall detta ej är alltför obehagligt för er, att ni stannar hos mig och haller mig sällskap, tills jag skall kunna återskänka er friheten. — Men hvarför arresterar man mig ? hvarföre dessa sju timmars fångenskap? — Jag vet det ej, löjtnant. Ea soldat emottager en befallning, han uttör den, men han resonnerar ej, och framför allt söker han ej att få veta hvad man ej säger honom. äl, jag är soldat, jag handlar efter då order Jug emoitigit. Det öfriga angår mig icke. Vill ni gifva mig ert hedersord på att ni ej förr än middegen lemnar dett? rum? Örrersten kastade en frågande blick på den unge ofsiceren, hvilken icke svarade. — Ni vägrar utt gifva mig ert ord? Traliles. — Jag vägrar det, yttrade Renaud bugande. — 7 2 0 återtog m:r de