Göteborgsposten – 2 mars 1866, sida 1

Eng. ångaren Excelsiors skeppsbrott. Angående denna tilldragelse, hvilken egde rum på aftonen d. 4 sistl. Februari vid ön Juist på Ostfrisiska kusten, berättas en mängd detaljer som i ryslighet uppgå mot allt hvad man förut hört berättas om olyckor på hafvet. Följande är ett sammandrag af de uppskakande berättelser som härom i olika tidningar lemnas: Redan innan fartyget strandade hade en såsom passagerare medresande styrman Sonberg anmärkt att kursen måste vara falsk. Sedan olyckan emellertid timat och medan besättningen försökte att åter göra fartyget flott, hade några matroser satt en af båtarne i hafvet. I denna hade en familj från Berlin, bestående af man, hustru och eft litet barn, sökt att rädda sig. Men en störtsjö, som bortspolade sartygets däckslast, uppslukade äfven båten med den lilla familjen. Denna störtsjö synes äfven ha kastat fartyget på sidan i en fördjupning, hvilket var orsaken till att alla sökte rädda sig i skeppets master och vanter. Kaptenenas hustru, hvars ungdom och skönhet synbarligen äfven i denna förfärliga belägenhet vunnit medlidande, erhöll den bäta platsen i tacklingen. Deremot kan man, då man besinnar den öfriga besättningens platser, cke nog förundra sig att någon kommit ifrån ned lifvet. Styrmannen Sonberg och en fåselhandlare Reichel hängde i en tågyggla vid tången. Den senare fick kallbrand i händerta. Slutligen dog han af köld och hunger. Ians lik skall först då räddningsbåten, hvilcen kom de skeppsbrutna till undsättning, rean var nära, ha blifvit kastadt i hafvet, emejan utom kaptenen, hans hustru och Sonberg, e öfriga, förfärligt nog, med detsamma uppe— — —