Göteborgsposten – 1 mars 1866, sida 2

olaglig kärlek, icke vilja öfverlemna honom åt lifvets vexlingar, utan förmögenhet och utan namn? Nej, svarade m:r de Tourville så lifligt att något tvifvel ej kunde uppstå Det är något som aldrig skulle kunna hända mig. — Om himlen skänkt er en son, skulle ni då ha öppnat era armar för honom? — Ja, om jag ock varit nödsakad att dölja hans mors namn. Renaud förblef tyst. Den misstanka han fattat upphörde. Markisens frimodiga öppenhet, det sätt hvarpå han uttryckt sig, allt tycktes häntyda på att han talade af uppriktigaste öfvertygelse. Renaud tog farväl med löfte att återkomma. IIans otålighet var nära att förleda honom att af markisen begära få veta skälen till dennes handlingssätt; men ett ögoublicks eftertanke var tillräckligt för honom att inse att det skulle vara dåraktigt och otacksamt gjordt af honom att handla så. ö Samma dag erhöll han ordreas att afmarschera med sitt kompani till Fontainebleau der hofvet för en tid skulle vistas. Följande dag på morgonen lomnade konungen med sin omgifning Paris. Kardinalen deremot, som ännu oupphörligt var sysselsatt med statsangelägenheter skull; först på aftonen afresa till sitt gods vid Fleury. Hertiginuans plan hade blifvit diskuterad hos drottningen under en hemlig sammankomst och framgången