Göteborgsposten – 1 mars 1866, sida 2

och Danmark, men vi sakna dock noggrannare uppgifter derom från flera af dessa länder. För att dock ! lemna läsaren ett ungefärligt begrepp om biafvelns tillstand i några stater, kunna vi nämna att antalet bisamhällen, fördelade på qvadratmil och på befolkningens antal, år 1861 utgjorde i Danmark 224 st. på en geogr. () mil och 90 på 1000 menniskor i Frankrike 400 st. d:o 100 , — — i Hannover 900 , d:o 327 — — samt att ärliga afkastningen ansägs i Danmark uppgå till 700, oo rdr, i Hannover till 1 12. och i Frankrike till omkring 16 millioner. Ingen lärer väl neka till att dessa summor äro ganska betydliga och vida större än man i allmänhet föreställer sig samt att det vore godt om biskötseln äfven hos oss kunde komma i något flor. Visserligen kan man tycka att de 700,000 rdr, som den inbringar i Danmark är en obetydlighet i jemförelse med de stora summor, som genom lanatbruket komma landet tillgodo. Så alldeles obetydlig är vinsten dock ej; den motsvarar efter 5 ;o ett kapital af omkring 14 millioner. Dessutom måste man ihågkomma att biskötseln mera än någon annan industrigren lemnar sitt utbyte nära nog utan tillskott af tid och penningar (den anses i Danmark i medeltal lemna omkring 60 5f) i nettovinst) och att den nästan icke tager i anspråk någon arbetskraft, som på annat sätt kunde komma landet tillgodo, samt vidare att honungen och vaxet genom att öfvergå i handel och vandel antaga ett vida högre värde. Slutligen må man ej heller förbise, att denna inkomstkälla i synnerhet kommer till godo de små landtbrukarne samt de många familjer på landet, som ej hafva något eget handtbruk, såsom t. ex skolmåstare, handtverkare m. fl. och att den alltså ej oväsendtligt bidrager att srsmja just de mindre bemedlades välstånd. Det första och vanligaste inkastet emot biskötseln eller att den ej ger någon inkomst torde således vara vederlagdt. Återstår då att undersöka befogenheten af ett annat, att nemligen, om biafveln verkligen lemnar god afkastning i andra länder, så kan detta dock ej blifva fallet hos oss, der klimatet är allt för omildt och vintrarne för långa, för att det här skulle kunna löna sig att hafva bin. I förbigående anmärka vi, att detta är samma risa, som allmänt sjöngs för 40 å 50 år sedan (och som väl ännu ej så sällan låter höra sig) om jordbruket, då början gjordes att deri införa åtskilliga förbättringar, hvilka då ansågos väl kunna bära sig i lyckligt lottade länder, men ingalunda hos 0ss, der tyvärr allt bar en beklaglig vana att qvarstå på samma punkt, som det stått i fars och farfars tid. Vi ekola emellertid se till huru härmed kan forbålla sig. Bina lefva af växternas fromjol samt de söta safter, som afsöndras hos en mängd blommor. Men som se äro skapade att lefva i sådane trakter, der ett langre eller kortare afbrott inträder i växtligheten, så har Försynen utrustat dem med en instinkt, att under sommaren insamla mera än de behöfva till föda åt sig och sitt yngel och att spara dessa förråder till den årstid, då intet står att få på fältet; och det är af denna deras instidkt, som menniskan begagnat sig, då hon gjort dessa flitiga och arbetssamma djur till husdjur, för att med dem kunna dela det öfverflöd de insamla. Frågan om vårt klimat lägger hinder i vägen för en lönande biafvel, beror således på svaret 1:0) Finnes hos oss en tillräcklig mängd sådane blommor, af hvilka bina hemta sin föda, att ett större antal kupor, än som nu finnes, kunna få behörig näsing, och 2:0) månne ej den qvantitet honung, som om hösten måste qvarlemnas till föda åt bina under vår långa vinter, är så stor, att utbytet blir för ringa att kunna anses gälda den omtänkaamhet och det arbete, deras skötsel ändock fordrar? Hvad den första frågan vidkommer kunde vi applysa, att af de vigtigare foderväxter för bina, som finnas i Danmark samt Norra och Mellersta Tyskland, sakna vi egentligen ej andra än raps och bohvete, som åtminstone här i Mellersta Sverige ej odlas, men att vi deremot halva en god ersättning i vår myckna ljung och vår stora mängd pilar, hvilka senare lemna bina en utmärkt god och rikhaltig näring om våren, då den förra deremot på sensommaren utgör binas kanhända vigtigaste näringskälla. Vi kunde vidare erinra om det bestämda faktum, att våra förfader under flera sekler idkat biskötseln i en mycket högre grad än man nu vanligen föreställer sig och hvarpä man eger bevis uti den stora mängd mjöd, som då användes och i hvars beredning mycken hoaung ingick. Men vi vilja låta erfarenheten sjelf tala. Vid Westerås hafva inom några år bikupornas antal ej obetydligt ökats och under förliden sommar fanns på en yta af ej fullt !,;-dels geogr. qvadratmil 100 kupor, utan att någon biegare kunnat märka att bina insamlat mindre än förut; tvertom hafva vi hört flera erfarna biskötare yttra den öfvertygelsen, att antalet bikupor här ännu kan fördubblas, utan att man behölver frukta att någon brist på födoämnen kan uppstå — och detta onktadt hela södra sidan är upptagen af sjö och trakten i öfrigt ingalunda utmärker sig i godhet framför andra. Detta gör emellertid 1,200 at. på qvadratmilen eller flera än i Hannover, hvarigenom synes att aej hos oss felas näringsämnen för en lika vidsträckt biskötsel som i det land, der den drifves i största skala. Hvad åter angår frågan om biskötselu här verkligen kan drifvas med vinst eller om bien under våra länga vintrar behöfva en så stor del af hvad de under sommaren insamlat, att det vi kunna taga ifrån dem i början af hösten är allt för ringa, så kan väl ej förnekas att något mer honung måste åtgå till deras löda under långa vintrar än i trakter, der dessa äro kortare; likväl är skilnaden ej särdeles stor, förutsatt att man håller starka svärmar, hvilka, som bekant är, förtära miudre än svagare, synnerligen som bien under kalla vintrar, då de hålla gig tätt ammanpackade i en massa, behöfva mindre föda än under mildare, då de äro mera kringspridda i kupan och mera i rörelse. Vi anse att t. ex. norra Tyskland och medlersta Sverige härutinnan ej förete så stor olikhet, som man vid första ögonblicket skulle vara frestad antaga, och för att genom erfarenheten visa att biskötseln äfven hes oss kan lemna vinst, vilja vi anWMM SS