Göteborgsposten – 1 mars 1866, sida 1

dm c a — gifva sig sjelf för att rättfärdiga så mycken sjelfförnekelse eller så mycken feghet. Mellan dessa båda suppoioner skulle han länge varit obeslutsam, om ej de underrättelser han inhemtat om markisen alla fullkomligt öfverensstämde deri att denne var en loyal och modig ädling, oförmögen att rygga tillbaka för en hedersaffär. Det var sålunda af sjeltförnekelse som han handlat? Men hvarföre? En obestämd misstanka hade ett ögonblick genomkorsat Renauds öfverretade hjerna. För att kunna få någon upplysning derom hade han beslutat fråga Puylaurens som hade reda på alla möjliga saker och personer vid hofvet. — Ni känner ju markis de Tourville mycket väl? hade han frågat honom. — Ja, svarade de Puylaurens. — Och hans familj? — Den är ej svår att känna. Han är den endo at sitt namn och har aldrig haft hvarken hustru eller barn. — Har han ej några slåägtingar? — Några kusiner i mer eller mindre aflägsna leder ... — Har han ej haft någon bror? — Nej. IIan hade fordom en syster som han mycälskade och som är död sedun långt tillbaka. — Var hon gift? ke — Hon ville aldrig besluta sig dertill, efter hvad man påstår, och för öfrigt dog hon mycket ung ... Men