Göteborgsposten – 28 februari 1866, sida 1

made mig honom, då cn gardist kom och spärrade vägen för mig. — Alldeles, yttrade hertiginnan. Era misstankar fördubblades, ni skyndade att förbereda Monsicur, som inträdde i konungens rum i samma ögonblick drnano gick ut derifrån genom en sidodörr. Herr du Hallier beledsagade honom till detta samma rum, hvilket man visat honom och der marskalk de Biron varit ionesluten! ... Följande dag blef herr dornano kastad i fängelset i Vincennes. Är ej denna berättelse fullkomligt öfverensstämmande med sanna förloppet vid det förräderi, tör hvilket konungen på kardinalens råd gjorde marskalk dOrnano till offer? — Fullkomligt, svarades från alla håll. — Är det väl möjligt? frågade Renaud som ej kunde tro sina öron. —Det förvånar cr, eller hur, herr de Francheterre? utbrast hertiginnan. Nåväl! hvem hindrar oss från att begagna samma medel och slå fienden med de vapen han sjelf anvisat oss? — Huru skall det gå till? frågade de Puylaurens. — Ären J alla fullt beslutua att bemäktiga er kardinalens person? — Midt i Paris? frågade de Coignenx. — Nej, på hans cget område, vid Fleury invid Fontainebleauskogen. Ja, det är sannt, anmärkte hrr de Vendöme, hofvet återvänder dit om tre dagar. — Ingenting är enklare, som ni finnen, återtog her