Göteborgsposten – 28 februari 1866, sida 1

AQ —— folk, der en ny adept satt sig i sinnet att bära hatt med breda skuggen och ofta besöku konventikeln; men han lyckades ej vinna sektens förtroende. Man födes qväkare, mablir det icke; också tillväxer ej Nannernaförbund. Man försäkrar tillocamed att de minskas. De unga qväkerskorna ötvergisv. gerna den gammalmodiga drägten, för att tå bära band, blommor och tillochmed — hvilken skandal! — krmolinen. De unga männen å sin sida ingå bland de irivilliga skarpskyttarne och våga bära vapen. Vid banketterna stig nu några vänner upp at eftergifvenhet för de andra bordsgästerna, när man föreslår drottningens skål.) De gamle sucka deröfver och söka att genom sin värdiga hållning rädda den i fara sväfvande gräkerismens ära. Det förtjenar derjemto anmärkas, att de vänner, som utträda ur förbundet, vanligen icke ansluta sig till någon annan känd religiös sekt. Med det allmänna namnet metodister betecknar man i England en annan sekt, hvilken räknar talrika anhängare inom de arbetande klasserna. Den delas i flera grenar, al hvilka de tvenne förnämsta blifvit inympade på reformationsträdet, den ena af Wesley och den andra af George Witfield. John Wesley föddes år 1703. Då han framträdde, var religionen hos engelsmännen ej annat än en modesak. Man skulle kunna jemföra denna tid i afseende på trosbekännelserna med den, som i Frankrike föregick franska revolutionen. F. d. fellow (agr) at Oxford, begaf sig Wesley, efter det han blifvit ordinerad till prest, ännu helt ung till Amerika, för att der predika evangeliet för indianerna. Vid sin återkomst till England sökte han efter utvägar att pånyttföda tron, hvilken var döende i sinnena. Erter att länge hafva slagit i lutten, svor han att vända sig till folket. Uppstigen på en kärra, en afvisare eller höstack, predikade han på fälten och vid landsvägarne. Man skyndade till från alla håll, för att få höra honom. Hans ord voro klara, enkla och öfvertygande, han upprörde massan såsom vindens il i ett sädesfält. Da kyrkorna stängdes för honom i följd af arten af hans läror, tog han till tempel himlahvalfvet, och i dessa församlingar under bar himmel höjde sig 50,000 menniskoröster likt harvets dån under afsjungande af hymner — komponerade af honom sjelf. Läraren och liirjungarne förföljdes; denna misshandling en dast underblåste elden i deras häntörelse; detta är en at de sorgligaste sidorna i Storbritanniens religiösa tideböcker. Emellertid har statskyrkan, likasom den engelska aristo kratien, en stor styrka; hon vet att taga råd af sina motståndare. Herdarne insågo, att de alltför mycket försummat sina hjordar, och vid ljudet af John Wesleys stämma vaknade de upp ur sin långvariga domning. Detta öfverensstämde med hans afsigter: han ville på samma gång verka på kyrkan och de delar, som han lösryckte deriträn. Wesley-metodisternas sekt utgör i dag en af dissidenternas mäktigaste grenar. De skilja sig icke ifrån statareligionen i alseende på sina läror; men de handhafva gudstjensten helt annorlunda. Tvenne slags predikanter, några prester, andra lekmän, taga i hvarje religiös provins värd om metodistsamfundens andliga behof. Presterna egna sig uteslutande åt sitt embetes utöfning och betalas med de medel, som för detta ändamål upptages inom klasserna eller kongregationerna. Man tillser dessutom noga, att presterna ) De verkliga qväkarne förblifva vid dylika tillfällen sittande. icke af någon oppositionskänsla, utan