Göteborgsposten – 28 februari 1866, sida 1

kant. Vicomtens närvaro tillfredssställde honom dock något. — Ni veta alla, började hertiginnan, huru marskalk dOroano blifvit arresterad, men jag vill likväl taga mig friheten påminna er derom, ty genom den noggranna besuntd:en om denna händelse skall den plan tydligare äskådliggöras som grefve de Chalais uppgjort ... I Grefven lyfte på hufvudet med synbar förvaning. Man tillade honom tydligen hedern af ott förslag för hrilket han var fullkomligt främmande. Emellertid aktade han sig dock för att motsäga hertiginnan. l — Ni veta att den stackars marskalken utan missI troende kom till Fontainebleau, dit han blifvit kallad af konungen. Ludvig hade promenerat med honom och med en dyster blick och ett sorgset småleende visat honom sallertönstret till det rum der Biron satt inspärrad. När mörkret inbröt blef antalet vakter fördubbladt, utan att man kunde ana det verkliga motivet till detta öfverdrifna försigtighetsmått. Den stackars dOrnano superade inne på sina rum utan aving om något ondt tillsammans med kardinal de I Valette, Chaudebonne och Brion; då en af konungens kammarpager kom och underrättade honom om att hans majestät önskade tala med honom. Han reste sig och följde kammarpagen. I — Det var i detta ögonblick, afbröt de Puylaurens, som jag misstänkte en snara emedan jag varit vittne till den onödiga förstärkningen af vakterna under denna olycksaliga dag, ville förbereda marskalken och närI