Göteborgsposten – 28 februari 1866, sida 1

—— — 2Ans—— —— vördnad och aftog derför icke sin hatt tör någon, han måtte vara stor eller liten; han tilltalade alla menniskor, såväl rika som sattiga, med du. Från 1648 ända till sin död 1691 upptog han med resor och religiösa tvister den tid, som han icke tillbragte i fängelserna. Han besökte i flera omgångar kontinenten och begaf sig 1661 till de engelska kolonierna i Amerika. Tvenne gånger var han i Nederländerna, der hans läror slagit djupa rötter. Väntörbundet fordrar icke af sina medlemmar någon trosbekännelse; det har få dogmer och styres genom synoder eller möten. Det drag, som karakteriserar detsamma, är en djup tro på den Heliga Andas medelbara inflytande på menniskosjälarne. Alldenstund de namn, som vi gitva åt ärets månader och veckans dagar, härstamma från hednisk källa. vägra vännerna att begagna dem; derför säga de första och andra månaden i stället för Januari och Februari, den första och andra dagen i st. f. söndag och måndag. I religiösa tvistefrågor få qvä karne icke vända sig till de vanliga domstolarne, utan skola underställa sitt mellanvarande två eller tre medbröders dom. Om den ene af de båda intresserade parterna vägrar åtlyda denna dom, kan han utestängas ur förbundet at det möte, som han lyder under och hvilket samlas hvarje månad. Alldenstund uppriktigheten är i deras ögon en af kristendomens främsta dygder, påstå de, att hvarje menniska bör tros på sitt ord och neka att dertill foga någon ed. Deras motstånd i detta fall har varit dem en källa till stränga förföljelser, men deras enkla försäkran emottages nu inför rätten och i statsangelägenheter. Deras heliga fasa för krig är bekant; de ogilla med samma styrka hvarje angrepp på samvetsfriheten. Deras kapell eller, rättare sagdt, deras samlingsställe utgöres af en stor sal, som ej har någon annan lyx att uppvisa, än murarnes hvita renhet, ett omsorgsfullt skuradt golf och träbänkar, på hvilka alla taga plats utan någon skillnad till rang eller förmögenhet. Deras kult är helt och hållet immateriel; de illbedja Gud i anden, om än icke i sanning. Inga bönformler, inga fastor, inga tacksägelsedagar. De påstå, att alla de gamla formerna upphäfts genom den nya lagen, och medgifva derför icke någon annan döpelse än andens, och deras nattvardsgång är en inre själens handling utan något synligt yttre tecken. I deras församlingar kunna mån och qvinnor, rika och fattiga, lärda och olärda med lika rätt taga till ordet, alltsom de känna sig ingifna af anden. Man kallar i England en samling af tystlåtna personer eti meeling of quakers. Innan qväkaren höjer stämman i sina konventiklar, måste han känna sig rörd af anden, och anden dröjer iblind med sin hviskning. Han väntar honom då i den ljupaste andakt. Det finnes visserligen äldste (elders), som vaka öfver ordets förvaltning, nen endast för att upprätthålla ordningen. Sjelfva bröllopsvigseln förrättas hos qväkarne utan nåson prest. Då någon af forbunlets medlemmar vill taga sig en hustru, unlerrättas han derom det meeting af män, som han tillhör; fästmön gör på samma sätt hos sitt meeting af qvinnor. Man gör sig då förvissad om föräldrarnes samtycke och de konraherande parternas ledighet ill äktenskap; pm qvinnan är enka och har barn, förskaffar man dem medel att lefva. Då detta blifvit ziordt. infinner sig såsteparet inför vännernas konventikel, hvilken åt dem afgifver ett äkenskapsbevis. Begrafningarne försiggå med samma enkelhet: ingen likståt, ingen sorgdrägt; man undviker tillochmed att med en sten eller något annat monument utmärka