Göteborgsposten – 26 februari 1866, sida 1

— Det är ett nöje som jag ej förstår eller skulle kunna dela. — Också hade min kapten infunnit sig hos er i går för att framföra sina tacksägelser i afvaktan på att jag skulle hinna framföra mina. — Det är mycken ära för en sak som ej är mycket latt tacka för. — Hvarföre icke? — Emedan — jag ber ers eminens ej bli sårad af min uppriktighet — jag ej har gjort någonting för ers eminens eller ers eminens gardister. — Jag förstår ej dethär! sade kardinalen förvirrad. — Jag tog herrar gardisters försvar derföre att de voro underlägsna i antal och styrka. — Således, inföll Richelieu, ifall de varit öfverlägsna i antal och styrka, skulle ni ha tagit parti emot dem? — Nej, icke i detta fall, emedan de hade rätten på sin sida; men, tillade Renaud okonstladt, under andra omständigheter är det sannolikt. — Jag är åtminstone lycklig öfver att ni erkänner rättvisan af deras sak. Man är alltför mycket böjd att gifva mina gardister orätt hvarje gång de bli inblandade i någon olycklig tvist. Sålunda kan jag åberopa ert vittnesmål, för den händelse att de illasinnade skulle inrapportera detta uppträde för konungen? (Forts.)