Göteborgsposten – 26 februari 1866, sida 1

hvad sätt han vunnit konungens ynnest, allt saker som man kunnat svära på att de fem minuter förut voro okunniga om. Under tiden hade kardinalen tagit plats i en ofantlig fötölj och låtit Renaud sätta sig framför honom midt i dagsljuset, Det var onekligen en utomordentlig man denne Richelieu hvilken vid första ögonkastet bedömde de personers karakter och egenskaper, med hvilka han satte sig i beröring. Han kastade sig utan omsvep midt i det ämne han ville tala om. — Jag har hört vackra saker om er, yttrade han med ett öfverscende löje. Renauds första tanke var att komplotten blifvit upptäckt. — I hvad afseende? frågade han likväl. — I afseende på ert uppträdande i går på värdshuset vid rue Saint-Honore. — Nå, hvad har man sagt er, monseigneur? frågade Renaud i det han drog en suck af lättnad. — Min gardeskapten har sagt mig att ni tagit parti för tre af hans folk. Dessa ha å sin sida förklarat att ni dragit dem ur en svår belägenhet. — Jag gjorde hvad hvar och en annan skulle gjort i mitt ställe. — Tro ej det! utropade Richelieu. Jag känner mången adelsman som skulle ha gjort sig ett nöje af att se mina soldater bli illa tilltygade.