Göteborgsposten – 24 februari 1866, sida 1

klädningsfickan. Hvad vill nådig herrn att jag skall säga? — Svara mig blott, känner du M. de Francheterre? — Ah! M. Renaud, ja visst. — Sedan omkring två år. — Kom han då ofta till slottet? — Mycket sällan. — Likväl såg han Blanche ofta? — Ja, hos sin mor M:me de Pardaillan. — Och aldrig annorstädes? — Aldrig, utom den dag han reste till Paris. — Ah! utbrast grefven lifligt; de råkade hvarandra då? Hvarest? — På slottet, nådig herre. — Ensamma? — Nej, dame Margareta var med dem, och höll sig några steg bakom dem. — Du är säker derpå? — Ja, jag såg dem alla tre i parken. — Och sedan ha de aldrig råkats? — Jo, det vet ni ju sjelf, nådig herre; M:lle Blanche har sagt att hon sett honom ett par gånger på baler. — Och dessutom? — Hvad? dessutom? — Har hon ej sagt något annat? — Hvad vill ni hon skulle säga? — Att hon tyckte om honom, att ... — Jo, måhända, har något i den vägen varit på färde.