OO ot 0110 und praåkKtische Anwendung von Anilin, von L. Krieg Herausgegeben von d:r Th. Oypler, Berlin 1866, bei Julius Springer, och kostar 9 rdr svenskt. — Vid genomlåsande af detta arbete, kan man bland annat komma till den reflexionen, att det är högst märkvärdigt att man i Sverige icke anlagt någon fabrik för anilinfärger, oaktadt varan har stor asgäng, rämaterielet är billigt och följaktligen vinsten stor. —— ——— Från IIUfvudstaden. Konungen. drottningen, hertigen och hertiginnan af Östergötland samt hertigen och hertiginnan af Dalarne bevistade i förgår den 2:a soireen å Södra teatern till förmån för pauvres honteux. De stycken som gåfvos voro: List och Flegma. Le bon moyen, samt Herre, var så god och tag bort er dotter. — Otverståthållaren frih. Bildt gaf i Måndags supe med bal, som bevistades af konungen och drottningen, hertigen och hertiginnan af Östergötland samt hertigen och hertiginnan at Dalarne, jemte ett större antal herrar och damer ur den högre societeten. — Af den redogörelse som vid komitäns tör Carl XII:s-monumentet sammankomst i Måndags afgafls rörande den financiela ställningen erfor man att det genom ordförandens generallöjtn. arih. Sprengtportens omsorg och demödanden samt komitåns ombudsman häradshöld. Carlstedts nit och ansträngningar lyckats komma derhän, att hela kapitalet nu kunde anses till fullo betryggadt. De inkomna 8 modellerna till statyn skola i nästa månad exponeras för allmänheten. — Om Mozarts Flykten ur Seraljen å Kongl. teatern, yttrar P.-I.: Kongl. stora teatern inbjöd den klassiska musikens vänner på ett af dessa måsterverk, som ännu länge torde komma att bibehålla sig i publikens tycke, neml. Mozarts opera Enleveringen ur Seraljen?, som blifvit omkristnad till den i värt tycke mindre lämpliga benämningen Flykten ur Seraljen.s Det är visserligen förtjenstrullt att så mycket som möjligt begagna svenska ord och titlar; men då denna opera i hela den civiliserade verlden är känd under förstnämnda titel: Enleveringen, hvilken synes så mycket mera passande, som de unga damerna icke flykta från Seraljen. utan blifva efter ordets verkliga mening enleverade, så synes oss denna förändring af namn mindre lyckad. Pjesen, som första gängen uppfördes på Kongl. stora teatern 1814, med hr Cederholm som Pascha, m:ll Wäselius Constance, Blonde fru Casagli, Belmonte hr Lindström, Pedrillo hr Deland, Osmin hr Brooman och Mustafa hr Sevelin, har ej gilvits sedan 1845. De svagheter, med hvilka denna åldriga pjes, i likhet; med sina samtida, är behäftad, såsom longörer m. m., ersättas till stor del af den herrliga musiken. Vi borde visserligen redogöra för pjesens innehåll; men den är så lättfattlig, att vi icke böra gå ahörarens vetigirighet i förväg, utan hoppas, att våra läsare sjelfva taga kännedom både om pjesen och den sköna musiken. En svaghet vidlåder dock den senare, nemligen att sångpartierna, likasom Nattens drottnings aria, hafva i allmänbet för högt läge; Mozart tänkte ej på, att sångare och sängarinnor kunna tinnas, som icke ega samma tonhöjd som de för honom disponibla artisterna. Nutidens höga stämning hos oss gör väl ock sitt till. Ett och annat ställe i sångstämmorna är till någon del nedsatt, men i allmänhet ligga stämmorna så väl i de premiera som i de sekundära partierna ännu för högt, och erfordra ovanligt höga och goda röster för att utföras såsom den odödlige maestron tänkt sig desamma. Under sådana förhållanden är det med tillfredsställelse vi kunna nämna, att rollfördelningen synes vara verkställd med all omsorg och i flera afseenden är lyckad. Fru Michaeli utför Constances parti, som på flera ställen uppgar till trestruket D, icke allenast utan ringaste ansträngning, utan med den lätthet, smak och elegans, som alltid utmärker vår berömda primadonna. Fru Strandberg, Blonde, hvars sångparti då och då uppstiger till trestruket ciss, gjorde äfvenledes, så väl genom sin utmärkta sång som sitt i ul.o lyckade spel, furore, och blef liksom fru Michaeli vid flera tillfällen inropad. Hr Lundbergh var en majestätisk pascha. Han har ej något solosängparti, non utför sin talroll med den värdighet och sanna, ill känslan talande deklamation, som vid flera tillällen förskaffade honom varma bifallsyttringar. Hr Dahlgren Belmonte, tycktes för aftonen ej vara å rötens vägnar fullt disponerad, eller ock är partiet för gt för hans resurser, men han utförde likväl sin oll med den pietet och musikaliska smak, som man eltid är van att höra af denna artist. Hr Willman, )smin, uppsyningsmannen vid paschans lustslott, har nahända den svåraste rollen af allh: han skall på en sång vara den flegmatiske turken, den oförsonlige rialen och den komiske uppsyningsmannen; om han cke till alla delar uppfyllde de anspråk som man har, ynnerligast hvad det komiska elementet beträffar, så näste vi dock erkänna, att han i rikt mått återgaf in roll såsom turk och rival, så att han förelöll oss om den mest lyckade bland: dem, som uppträdt i enna roll; publiken delade samma tycke och gaf ola sitt lifliga bifall tillkänna. Den unge Mustafa, Os lins slaf, spelades af eleven hr Bauck, som visade oda anlag för teatern, var särdeles både liflig och omisk, men behöfver mycken öfning i språkets tydga uttal för att vinna framgång. — Den i marmor huggna staty af Carl III, som först törvarades i gamla orangeriyggnaden vid Carl XIII:s torg och, efter enna byggnids nedritvande, vid artillerigåren, blet i Måndags morgon af 84 båtsmän an artillerigården transporterad till nationalrnuseum, der konstverket hädanefter kommer -t förvaras, Statyns vigt lär uppgå till 320 entner. — I förgår hade medlemmar af den höre societeten slädparti på Djurgården, med följande middag och bal å Hasselbacken. I betsen för denna tillställning voro kammarerrarne srih. v. Platen och Gade samt löjtn. ibau. —— — ——7— —— O: OC — S — — — ss mm — — 12