Göteborgsposten – 22 februari 1866, sida 2

—t qvinna älskar alltid sin man. Lugna er; kärleken kommer nog. — Nej, den kommer ej, tro ni mig, genmälte hr de Tourvillo som hade giltiga bevis för att ej tvifla på hvad han sade. Men, forttor han, jag skall aldrig gitta mig med en qvinva mot hennes vilja, jag skulle komma att frukta framtiden förmycket .... — Skulle ni tvifla på den dygd .... ö — Jag tviflar ej på någonting utom mig sjelf. Förilra er derföre ej, utan lyssna till hvad jag har att säga. Det är alltid tid till ånger innan en dumhet är begånge n och jag har beslutat att ej begå någon dumhet ... — Med ett ord ni kommer för att taga tillbaka ert frieri om jag förstår er rätt? — Just precist. Jag är för gammal att taga en hustru, och jag har just aldrig varit särdeles angelägen om att ingå äktenskap. Och som jag finner att jag ej utan fruktan kan motse framtiden .... — Men ert namn, era rikedomar, hvad skall blifva af dem? — Bah! jag skall alltid i någon vrå af landet finna en arftagare med god vilja som samtycker att mottaga dem efter min död. — Som ni behagar markis. Ni skall väl ej finna det förvånande om jag ber er gifva mig en försäkran? — Hvilken då?