Göteborgsposten – 22 februari 1866, sida 2

va det mål han föresatt sig att ernå, insomnade han, öfverlemnande åt försynen att reda det kaos hvari han med hvarje steg alltmera fördjupade sig. När dagen inbröt sieg ban upp och inväntade otåligt den timma som var passande tör ew besök hos grefrve de Valencå. Slutligen styrde han efter att ha iklädt sig sin bästa uniform sina steg mot rue de PArbue-Sec. Den rörelse han erfor då han för första gången inträdde i det hotell der den han älskade bodde kunde jemtöras med den en konskriberad erfar då man ställer honom midt emot en kanon, sägande: den der måste tagas. Emellertid lät han anmäla sig hos grefve de Valencå. Tyvärr hade gresven sedan föregående dagen bibehållit ett ytterst dåligt lynne. Han hade då mottagit markis de Tourville och följande dialog hade uppstått dem emellan: — Min bäste vän, hade markisen sagt till honom, ni har bevisat mig den äran att samtycka till min begäran om er dotters hand och jag är er uppriktigt tacksam derför, men .... Vid detta men hade grefven rynkat ögonbrynen. — Men, fortfor markisen, jag har kommit att tänka på många saker sedan dess, jag har studerat detta barns tkurakter, jag har rådfrägat detta barns hjerta och dess hjerta har ej gifvit mig något svar. Er dotter älskar mig ej. — Hvad betyder detta? svarade grefven. En bra