Göteborgsposten – 22 februari 1866, sida 1

har minsta idC. Till en början blir jag hänförd, bländad af allt det nya jag ser; slutligen hemtar jag andan. Knappt börjar jag finna mig något förtrogen med de nya förhållanden hvari jag kommit förrän jag såras af en pistolkula och får aflägsna mig under en månad ... — Det är sannt, jag är orättvis; men vill ni redan denna dag bli invigd i Richelieus intriger? Till hvad nytta skulle det vara! utropade Renaud. Har jag behof af att känna dem? — Ja, om ni vill göra gemensam sak med era vänner, om ni är er konung tillgifven ; nej, om ni med kallt blod kan se Henrik IV:es son förnedrad, drottningen misskänd och förtryckt, konungens bror aflägsnad ur rådkammaren, de stora förödmjukade, marskalk dOÖrnano på Bastiljen .... — Ett ögonblick, inföll Renaud i det han med handen gjorde ett tecken till sin vän att sluta denna långa lista på kardinalens ostraffade missgerningar; ni har ett ändamål med att på detta sätt tala till mig. Säg mig det uppriktigt? — Ja visst, jag har ett ändamål. — Hvilket då? Vill ni, ja eller nej, göra gemensam sak med oss? — Hvilka oss? — Furstarne, grefvarne de Soissons och Chalais, hertiginnan de Chevreuse, grefve de Rochefort, presidenten de Coigneux och ... mig sjelt. — Samt Monsieur? — Mer än någon annan.