Göteborgsposten – 22 februari 1866, sida 1

— benägenheten att förse kommunerna med Posttidningen såsom vederlag, eller anses både nämnde tidning och författningssamlingen obehöfliga för kommunerna? Bondeståndet, som annars icke gjort sig kändt för obenägenhet mot sådant som sås gratis, var alls icke lifvadt för gratis-tidningen. Man befarade att den skulle bli tråkig, att den skulle undertrycka den fria pressen framdeles och dertill föranleda en dryg statsutgift. Presteståndets inflytelserikaste ledamöter visade förslaget tänderna; den bästa bland ministerer satt illa emellan, men så tillvida var förslaget å propos som det gaf de högvördige ett tillfälle, osökt naturligtvis, att tömma sin vredes skålar ölver den fria svenska pressen, som icke heller är väl anskrifven hos det Murenska partiet i borgareståndet, och hvilket derföre varmt tog den nya tidningen om hand. Talarne från denna sida, och i spetsen för dem hufvudstadsrepresentanten och kakelfabrikanten Pettersson, betraktade för sin del den blifvande tidningen som en politisk tvättinrättning, och derföre ville den senare rikt dotera densamma. Då jag erfarit att er riksdagskorrespondent uppgifvit, att hr Schwan ingått i banken såsom fullmäktig på 35 röster, och derföre nu skulle sitta nedanför hrr Hierta och Björck, si vill jag meddela att dessa begge herrar, artiga såsom alltid, afstått främsta platsen åt or Schwan, i full konseqvens med skriftens språk ide yttersta skola bli de främsta. Jag ser äfven af en annan Göteborgstidning, att hufvudorsaken till hr Schwans seger skulle vara Altonbladets skarpa uppträdande emot honom. Detta tal, som föres at det Murnska partiet, är dock för hr Schwan föga smickrande och bevisar å ena sidan huru svagt hans inflytande i verkligheten är, och. i den andra att hans s. k. vänner sökt sig en ursäkt för deras åtgärd att insätta honom i banken. Det skulle således icke vara förjensterna hos hr Schwan, utan allenast för ut göra hufvudstadspressen förtret, som gjorde utt han blef återvald? Besvaras denna fråga jakande, så kan hr Schwan med allt skäl säga : Gud bevare oss för våra vänner! Den i Posttidningen meddelade beskrifningen på den lysande fastlagsbalen på slotet kunde naturligtvis icke inrymma vissa dealjer hvarmed jag anhåller att få regalera der. Hvad riksdagsmännen beträffar, så var nvitationen utsträckt till alla ledamöterna i samtlige utskotten. Derigenom blef hela presteståndet och de aldra fleste af borgarestänlet, samt mer än haltva bondeståndet inbjudet. Men af de högvördige uteblef flertaet af de missnöjda. Bondeståndets ledamöter ogo deremot bjudningen så efter orden, att le, som i utskotten suppleerade sådana ordidarie ledamöter som voro borta, företrädde lessa på balen. Det förljudes att statsrådet Malmsten blir en förste som utgår ur konseljen och inom ort törflyttas till den mycket lugna, men anska indrägtiga presidentstolen i kommersollegium. Till hans etterträdare gissas på äradshöfding v. Ehrenheim. Festen för Olof Strandberg tager jag mig iheten lägga en viss vigt på, af ett för mig lldeles specielt skäl. Vid nämnde fest höll rigsrådet Forsberg ett tal, skildrande huru an lyckades förvärfva Strandberg åt den lyska scenen, hvars prydnad han i så många r varit. Men då hr Forsberg vidare kastade n blick tillbaka på teaterns öden, begick han P orättvisa, som icke är ursäktlig. Han orade om det skydd och den uppmuntran, som ela den kungliga familjen och ständerna vitt teatern, styrd, hvar efter annan, af sina märkta förste direktörer, friherrarne Hamil— — — — Då tjenaren gått, vände han