Göteborgsposten – 22 februari 1866, sida 1

— Monsieur som jag är skyldig allt? frågade Renand förvånad. I — Det är han som står i spetsen för komplotten. — Det är då en komplott? Huru! ni har ej kunnat ana att någonting sådant var på färde? — Nej, svarade Renaud leende. Brist på vana, utan tvifvel .... Och ni säger att Monsieur står i spetsen derför samt att ni sjelf tager del deri? — Jag försäkrar det. — Då, min vän, är jag en af era. Det är genom hertigen af Orleans som jag lyckats komma in vid detta hof dit inga personliga fördelar rekommenderade mig; det är genom honom jag blifvit presenterad för konungen; det är på hans rekommendation, snarare än genom min skicklighet, som jag erhållit min löjtnantsfullmakt, det är slutligen er vänskap som jag har att tacka för så många tjenster ... Allt hvad hertigen eller ni befaller mig att göra skall jag göra. — Jag var säker derpå! utropade vicomten triumferande. — Nå men säg mig nu hvad som är ändamålet med denna komplott? — Ni vill veta det? — Utan tvifvel. — I dag? — Ja, genast — Nåväl! följ mig då. De Puylaurens reste sig. Renaud gjorde som han,