Göteborgsposten – 21 februari 1866, sida 1

— Skulle det vara opassande att fråga er om dessa skäl? — Ja, men om jag sade er dem skulle ni ändock ej förstå dem. — Jag skall då ej yrka derpå, herr markis, yttrade Renaud höfigt. — Jag tackar er derför. Hvad beträffar det steg jag lofvat taga ... — Skall ni väl taga det? — Redan denna dag, svarade markisen leende . jag tror nemligen att det är brådt om, tillade han. — Ah min herre! utropade Renaud hänförd af tacksamhet. Hvad är jag ej skyldig er! Måtte jag en dag kunna betala min skuld. — Ån jag ger er kredit så länge, yttrade markisen glädtigt, och förutsätt att ni ibland gör mig ett besök... Ja det är afgjordt ... lofvar ni mig detta? — Af innersta hjerta. — Jag räknar derpå. Kanhända skall jag en dag förklara er hvarför ... Farväl nu ... Infinn er imorgon hus grefven ... Renaud begaf sig nu till Rue S:t Honors för att göra ett besök hos hans eminens kardinalen. Redan samma dag förklarade markis de Tourville formelt, till grefve de Valences stora förvåning, att han afstode från Blanches hand, under förevänning att äktenskapet förskräckte honom och att han beslutat att förbli ungkarl.