Göteborgsposten – 21 februari 1866, sida 1

Tvenne grupper ådrogo sig särdeles hans uppmärksamhet. Den ena bestod af fem personer med trasiga kläder och hvilka vordningarne i deras toalett tillräckligt betecknade såsom äfventyrare. Hvar och en af dem hade vid sidan en fruktansvärd värja. Den andra gruppen var sammansatt af tre personer med martialisk hållning, och Renaud igenkände dem utan möda på deras uniform för att tillhöra kardinalens garde. Renauds uppmärksamhet vände sig följaktligen på den första gruppen utan att de personer af hvilka denna bestod observerade det. Han skärskådade noggrannt den ene efter den andre, men kunde ej i någonderas ansigte igenkänna de båda skurkars drag, hvilka han hoppades träffa. Under tiden hade värden inträdt bärande tvenne buteljer vin och tre glas, med hvilka han serverade de tre gardisterna. Det var Anjouvin. mycket på modet vid denna tid och som förtärdes i stora qvantiteter. Värden skulle lemna salen, då en af de fem ifventyrarne rått yttrade: — Säg mig, värd, hvarför serverar ni oss efter de der tre herrarne, oaktadt vi kommit före dem? — Det är derföre ... stammade värden, att dessa herrar begärt Anjouvin. — Och då det är dyrare, fortfor äfventyraren, så serverar ni era gäster allteftersom deras börsar äro väl fyllda, eller hur? — Nej, men jag hade det till hands, då jag deremot för ert vin måste stiga ned i källaren.