Göteborgsposten – 21 februari 1866, sida 1

lemade Holmberg hr E. en annan revers å 2,500 rdr, utfärdad af August Fagerlind, bosatt i Warola, mot vilkor att återfå den första, men E. var nog försigtig att göra beslag på dem båda. Tagen i strängt förhör, samt uppmanad att erkänna sanningen medgaf han att reverserna voro falska, tilläggande: Gör mig icke olycklig herre! Jag skall arbeta för herrn i hela mitt lif. Jag vill er alls icke något ondt, unge man, svarade E., jag vill bara hafva mina pengar. Följ med då till banken skola de bekommas, törsäkrade II. och de gingo dit. Hr E. gjorde sig då underrättad af en at bankens tjenstemän. om något lån å 500 rdr blifvit beviljadt för Holmbergs räkning, hvarpå han i början erhöll ett jakande svar, men vid närmare efterseende hade ansökningen tills vidare fått hvila, emedan lånehandlingarne ansågos misstänkta. V. häradshötding Pehr Carlberg, en af bankens tjenstemän, anställde genast förhör med förtalskaren, som genom okunnighet om den mans rätta namn, som skulle hafva utfärdat vederhäftighetsbetyget å den till Skaraborgs läns ensk. bank i Sköfde inlemnade lånehandlingen, röjde dess falskhet, samt genast blef inmanad i häkte. I Thorsdags höll så rådstugan undersökning med förtalskaren, då han öppet erkände sitt brott och var beredd, att underkasta sig det straff lagen i thy fall stadgar. Ny ransakning kommer att ske med Holmberg till nästa Thorsdag, till hvilken dag alla de personer, hvilkas namn -han efterapat å de falska lånehandlingarna, skola genom allm. åklagarens försorg inkallas, för att höras. Emellertid har hr E. erhållit och fått k. betallningshafvandes tillstånd, att för uttående af sin fordran lägga qvarstad på H:s lösörebo i Töreboda. En myckenhet halm, uppgående till den illa nätta summan af 1,200 centner, har i veckan uppköpts här för pappersbruket Munksjös räkning och sedermera transporterats pr jernväg till Jönköping. Priset å detsrmma har varit, efter skeppund beräknadt, 4 rdr 25 öre. Denna halm-leverans gitver tydligt vid handen, att förra årets skörd af råg icke utfallit så dåligt som man i allmänhet tror. — Såsom bevis på, huru stort uppköp af oxar gjordes på vintermarknaden i IIorva, vill jag omnämna endast ett fall. Ifrån Elgarås, som är den närmaste jernvägsstationen intill Hofva, afgingo nemligen derifrån i sörra veckan icke mindre än 21 vagnar, lastade med oxar, uppköpwa på nämnde marknad. Alla dessa behornade varelser, hvilka nu lemnade hembygden, tör att gå ett sorgligt öde till mötes, skulle föras uppåt Stockholmstrakten. — Skara Tidning omtalade redan i somras, huruledes en licka från Bjellums by i Walle härad påtrvätrades liggande död ej långt från bostaden. Den stackars flickan hade blifvit strypt medelst en hästgrimma. Man tog i borjan för gitvet, att en bonddräng, som, utan uppmuntran från flickans sida, friat till henne, begått detta atskyvärda brott. Ransakning om mordet har hållits i Skärf, men den anklagade drängen har fräckt nekat till allt. Flera vittnen hafva blifvit hörda, men tyvärr icke kunnat lemnat några tillfredsställande upplysningar. Troligen blir drängen frikänd frän allt ansvar, om icke några mera bindande skäl till hans brottslighet kunna förebringas vid nästa ung, då ny ransakning i målet kommer att hållas. Olof Strandbergs förnämsta roller hafva varit: Hufvudtenor-partierna i Friskytten, Postiljonen trån Lonjumeau, Hvita Frun, Fra Diavolo, Den Stumma i Portici, Czar och Timmerman, Vattendragaren, Slottet Montenero, Hälften Hvar, Regementets Dotter, Kronjuvelerna, Svarta Dominon, Trollflöjten, Don Juan, Enleveringen, Sirenen, Stradella, Robert,