Göteborgsposten – 20 februari 1866, sida 1

Riksdagen. De kongl. propositionen om anslag till kostnadsfri utdelning af Postoch Inrikes tidningar till alla kommuner i riket var i lördags, då densamma till statsutskottet remitte rades, föremål för ganska lifliga debatter i de tre ofrälse stånden. Hos adeln passerade den deremot utan att någon ledamot yttrade sig 1 ämnet. I presteståndet uppträdde d:r Rundgren med ett anförande, hvaruti tal. yttrade töljande: Pressens alster i vårt land äro den gamla tidens folkledare. Då man ser dem på gator och gränder, i hydda och slott, liksom i Athen slitas om folkets gunst, månne det då är rätt af regeringen att inträda bland dessa solkledare? Männe det är på denna väg folket vill se regeringen slitas om dess ynnest? Jag tror det ej, och hoppas till Gud, att den tiden aldrig måtte komma. Regeringen må tala genom sina handlingar, och numera genom sina ministrar till båda kamrarne, men ej genom pressen; men om den behöfver göra det, så kan det ske hadanefter som sorut. Och vill den göra det, så behöfver den blott ge sådant tillkänna, för att den tidning, der det sker, skall vinna större spridning än alla andra tidningar. El er är det tänkbart att den bästa af ministörer ej skulle såsom tidningsutgifvare kunna täfla med den sämsta af alla tidningspressär i verlden, den svenska? Öm nationen år så förderfvad af den Press, som redan finnes, att den ej förmår undandraga sig dess välde och vända sig till regeringens organ, så lärer ej den fria utdelningen kunna lösa förtrollningen och de 45,000 rdr äro då utan nytta förspillda. Nyttan för regeringen att ega en organ för att förklara sina åtgärder, ville talaren ej neka. Men funnes detta behof nu? Ölverallt finnas tidningar och alla spela de på den välbekanta liberala tonarten från Ystad till Haparanda, alla äro de regeringens organer. Landets beskattning för de liberala idcerna är 2.... -—