Göteborgsposten – 20 februari 1866, sida 1

Article Image
EE E———— EEE — —— — Vi förbigå här här behandlingen af qvinnor, unga personer och barn, endast anmärkande, att densamma sker i samma anda son den behandling, hvars hufvuddrag vi här angifvit. Frågar man om resultaterna af detta system, kan det genmälas, att de varit förvånande goda; såsom hufvudpunkter kan nämnas, att antalet förbrytare, som sitta i de irländska straffanstalterna, under loppet af 9 år minskats från 4,000 till 1,314, och att de fri gifna fångarne, hvilka man förut fruktade och skydde, nu sökas och mottagas med förtroende. Men af väsentlig vigt är att fångvården kommer i goda händer, ty i densammas mak. ligger, enl. det nya systemet, mycket. Det är neml. ej allenast en förändring i straffsät tet, det är i sjelfva verket äfven en förändring i domstolarnes och fångvårdsstyrelsens ömsesidiga myndighet; domstolarne utmäta visser ligen storleken af det föröfvade brottet mot samfundsordningen, men det blir till en ej ringa del sångvårdsstyrelsen eller fängelsedirektionerna, som utmäta det straff, hvilket i mån af brottslingens individualitet motsvarar det föröfvade brottet. Och man bör ihågkomma, att hvarje ny länk i systemet, som fordrar ökadt rådrum för fången, i samma mån kråäfver ökad duglighet hos fängelsepersonalen. Den hägrar som en herrlig tanke för oss, len tanken, att våra nakna stenbundna fält, våra svältor och ljunghedar skulle genom en sig förädlande klass af varelser, hvilkas sträfvan är att få åter inträda i samfundet, sjeliva förädlas och göras nyttiga. Så skulle ranske dubbel skörd vinnas: från hittills ofruktvara och kala jordomräden och från en andig jordmån, som råa och tygellösa lustars förärande eld hittills förbrännt. I alla händelser skulle försöket härtill vara tiden och menskigheten värdigare, än att beröfva förbrytaren ifvet och kasta hans liflösa bål utan vidare vän åt förruttnelsen eller sammanpara honom ned andra brottslingar utan afseende vid hans nöjlighet till bättring eller icke och utan sä er utsigt för honom till att åter kunna öja sig. —08:

20 februari 1866, sida 1

Thumbnail