Göteborgsposten – 17 februari 1866, sida 1

Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Stockholm d. 14 Februari. De Göteborgska börsmännen hafva på ett värdigt sätt ådagalagt sin glädje öfver traktatsfrågans utgång. Herrarne på Stockholms börs äro deremot filosofer, som alls icke anse sig hafva med traktaten att skaffa, som egentligen glädjas när någon ofläkt uppstår i bränvinet, och som nu äro försänkta i djupa funderingar rörande den franska drufspritens inflytande på der svenska potatisspriten. Enär detta är ett ännu olöst problem, kan det alldeles icke falla vår börs in att företaga någon ovation med anledning af den franska handelstraktaten, än mindre beträffande sjöfartstraktaten, sedan hufvudstadens flesta segelfartyg lyckligt blifvit realiserade. Vid ingen föregående riksdag har det annars föga uppskattade Expeditionsutskottet innehaft så stor makt som vid den nuvarande. Om det föll nämnde utskott in, att strängt grundlagsenligt behandla rikets ständers åt utskottet för längesedan delgifna beslut i fråga om den nya riksdagsordningen, så icke allenast kunde, utan äfven borde den nuvarande riksdagen plötsligen taga en ända med för skräckelse för alla dem hvilka så gerna vilja för aldra sista gången fungera såsom Sveriges rikets ständer. Men lyckligtvis är nämnde beslut så rigtigt, att det till följe af tyngdlagarne alltjemt kommer att ligga djupast nere, aldra nederst i den stora högen på utskottets bord — och så går allt sin gilla gång tills den rätta stunden kommer. Till mina förut meddelade detaljer rörande Industripalatset — vi få väl i alla fall kalla det så — kan jag nu göra några tillägg. Efter vedertaget bruk utbjöds byggnadsföre taget — det primitiva, på södra sidan af Carl XIII:s torg — på entreprenad. Det lägsta anbudet gällde 120,000 rdr. Vederbörande voro ej obenägna att antaga det, men med entreprenörens borgen för arbetets utförande var det si och så. För ett högre anbud erbjöds deremot god borgen. Antingen — ellerblef kinkigt att afgöra. Då kom kapten Nerman emellan. Han erbjöd sig utföra arbetet, dock ej på entreprenad, utan mot fixt arvode: 6,000 rdr; och om kostnaden icke uppgick till 130,000 rdr så skulle han af den besparade summan erhålla en viss andel. Vederbörande refvo sig pligtskyldigast i pannan, ty iden var ny. Man brummade smått utanför komitn af samma anledning. Men kontraktet afslöts med hr Nerman. Han har fått alla byggnadsmaterialierna till ett orimligt godt pris, den blida väderleken har också gynna! töretaget och rik tillgång på skickliga arbeare har aldrig saknats. Det är redan synbart att den primitiva byggnadens kostnad på långt när icke uppgår till den lägsta entreprenadsumman. Dertill kommer, att om detta arbete lemnats bort på fixt ackord, så hade den sedermera beslutade tillbyggnaden på norra sidan, som i det närmaste är lika stor som den först beslutade, i det minsta icke af nå gon öfvertagits till billigare, utan sannolikare till ett högre belopp. -Ja, det är klart, säga nu alla, Åatt ett sådant arbete kan och bör ej utföras på entreprenad. Det har så fortskridit, att arbetspersonalen nu redan betydligt reducerats och blott en tillräckligt stor elitkår bibehålles. Arbetarne ha betalts med 16—18 å 20 öre i timman; en del af dem har arbetat i den först uppförda fristående magasinsbyggnaden, som upplyses med gas, ända till 15 timmar om dagen. Det berättas, ehuru jag ej vill garantera för uppgistens riktighet, att styrelsen för den i Köpenhamn nästa år beslutade skandinaviska industriexpositionen är sinnad att efter den svenska expositionens slut inköpa hela det härvarande Industripalatset, för att låt: nedtaga och forsla det till Köpenhamn. Onek ligen är denna id ganska god, och ostridig är att genom densammas realiserande skulle materialierna blifva relativt bättre betalta är om de här på auktion försåldes, samt Köpen hamn erhålla materialier till sitt industripalat för billigare pris, än om de i första hand upp