Göteborgsposten – 16 februari 1866, sida 2

Om qvinnans rättigheter. Anförande af August Blanche. Denna fråga, om ingenting mindre än ett försök till återställandet af den rubbade jemnvigten inom menniskoslägtet, har utskottet lika vackert som öfvertygande behandlat. Men med dess betänkande följer en reservation af 17 ledamöter, 8 af adeln, 9 af presteståndet, och hvilken talaren anser sig böra bemöta. Om det redan är mycket vågadt att på förhand antaga qvinnans oduglighet eller olämplighet för besattningar, hvari hon ännu ej försökt sig, så är det det ännu mera då det gäller sådana yrken, deri hon försökt och lyckats. Om hon förr förklarats oduglig för juridiken, enär dertill ansetts erforderligt det visolerade förstånu, hvarom reservanterna tala, eller ett förstånd skildt från känsla och fantasi, så blef väl förhållandet något annorlunda från den stund billighetskänslan, såsom ett förmildrande väsen, inrymdes i våra strafflagar, ty der, dit en mäktig känsla en gång trängt, der kan nog känslornas bästa representant en dag följa etter. Talaren hade hört gamla domare försäkra, att de gerna skulle emottaga fruntimmer såsom biträden vid protokollet. Men när man anser qvinnan omöjlig äfven för andra s. k. stränga vetenskaper, då glömmer man hvad qvinnan jemväl i den riktningen uträttat. Man glömmer bland andra den ädla Hypatia, som i Alexandria vid början at femte seklet höll sina berömda föreläsningar både i filosofien och matematiken. Men det fanns naturligtvis reservanter äfven på den tiden och den förnämste af dem, biskop Cyrillus, gick ända derhän i sin reservation, att han upphetsade en hop kristen pöbel emot föreläserskan, och en dag blef denna kunskapsrika och älskliga qvinna bokstafligen sliten i stycken på Alexandrias gator. Vidare har man inom den rena matematiken Maria Agnesi i Italien och Sofie Germain i Franrike, under det man i Sverige bland alla dess professorer i samma vetenskap knappast kan uppleta ett namn, jemförligt med de förras. Inom filosofien behöfde man plocka ihop rätt många filosofer från våra begge universitet, för att väga upp en enda qvinna, madame Stasl, och Sverige hade ju en drottning Kristina, som tillbragte flera timmar af dagen under samtal med Cartesius, grundläggaren både af den nya filosofien och af den nyare uppfattningen af matematiken. Går man slutligen till statskonsten, så vet man att om qvinnan, såsom ledarinna af ett folks öden, icke alltid varit bättre än mannen, hon åtminstone aldrig varit sämre än han. Den nya historien bekräftar den sanningen, och redan vid gryningen af den äldsta möter man till exempel i Asien