Göteborgsposten – 16 februari 1866, sida 1

bert, bler dock konversationen dem emellan temligen kall, ty abben visse mycket väl hvad anledningen var till baron Francheterres plötsliga försvinnande och ville ej bekänna för honom hvilken del kardinalen haft i denna tilldragelse. Likväl då Renaud uttryckte sina farhågor att hans långa frånvaro kunde ha till följd att han förlorade sin löjtnantsbeställning vid gardet, började Boisrobert varmt protestera häremot. — Frukta ingenting, herr baron, sade han. Så obetydlig min ställning här i verlden än är, så vill jag dock i detta fall söka visa er att jag ej är helt och hålJet vanmäktig och isynnerhet att jag ej är otacksam. En timma efter detta burleska äfventyr, var ReI naud tillbaka på sitt rum der vicomte de Puylaurens otåligt väntat honom. — Kom, sade vicomten. Monsicur, hvilken jag förberedt på er ankomst, önskar vara den första som omfamnar er. — Ah! morbleu! Så mycket värre för honom, ty han skall endast vara den andre! utropade Renaud i det han kastade sig i vännens armar. VIII. Huru vår hjelte blef mottagen. Det var fest denna afton hos monseieur. På vicomtens uttryckliga begäran hade Renaud gjort toilett. Han var var en vacker ung man med stolt och