Göteborgsposten – 16 februari 1866, sida 1

Björkmanska anmärkningen med 14 röster mot 9. I konstitutionsutskottets nästa plenum lärer den Hermelinska anmärkningen till afgörande skola företagas. D. 15 Februari. Ändtligen är då den stora valstriden slut. Då jag nedskrifver dessa rader är stridens utgång redan genom telegrafen för er bekant; både de segrande och besegrade sofva antagligen ganska lugnt nu på morgonqvisten. Till fullmäktige i banken omvaldes af adeln och presteståndet samma personer; borgarståndet likaledes, endast med den ganska väsentliga skilnaden att hr Schwan, som hittills sutit framför hrr Hierta och Björck, nu får nöja sig med att sitta nedanför dem. I hr Schwans återval ligger emellertid ett i ögonen fallande misstroendevotum. Det var Murenska partiet som skänkte honom sina röster, men ingalnnda såsom ett bevis på högaktning, utan helt enkelt derföre att detta parti ville ådagalägga sin makt. Hr Muren ville också visa sin förmåga att hålla partiet tillhopa, och derpå ådagalade han äfven ett lysande prof. Men för den som hittills gått in i banken med så stor röstöfvervigt, att han alltid sutit framom sina ståndskolleger är det ett piller, som innehåller koloqvintens vemodsfulla saft att blifva den ytterste på 35 röster. Om hr Schwan under dessa omständigheter mottager förtroendet, så bevisar han sig ega en utomordentlig sjelfbeherrskning och en sällspord förnöjsamhet. Den Björckska fraktionens kandidat var konsul Peyron, som erhöll endast 5 röster mindre än hr Schwan; men derigenom blet den förre icke, såsom hittills, förste utan tredje suppleanten. Rätteligen måste erkännas att fraktionen Murn visade mycken takt, då den enhälligt röstade på hrr Hierta ocb Björck. Derigenom ådagalade denna fraktion att partiåsigterna fingo vika tör dessa herrars förtjenster. Bondeståndet återvalde Uhr nästan enhälligt. Nyqvists återval motiverades sannolikt af konsiderationsskäl, enär han med familj bosatt sig här och en återflyttning till hans aflägna hembyggd (Wermland) efter riksdagens slut skulle ådragit honom en ganska kännbar förlust. Det vat först aftonen före valet som Åde unga inom ståndet vid ett sammanträde beslöto sig för att rösta på Nyqvist. Erik Ersson från Gefleborgs län lyckades slå sin medtäflare Per Nilsson från Espö ur brädet, och har derigenom beredt sig sär deles goda inkomster, enär han jemte fullmäktigeskapet äfven är ledamot i två komitöer. Det var just sistnämnde omständighet som föranledde att denne man, som annars har stort inflytande i ståndet, nu höll på att gå miste om den befattning som han ifrigt eftersträfvade. I riksgäldskontoret insatte adeln grefve Henning Hamilton i stället för gretve Wirsen, hvilken såsom ordförande ingått då friherre Tersmeden utträdde. Både denne och grefve Wirsn hade hr Nordström lyckats så grundligt uttrötta, att ingen af dem kunde förmås att i riksgäldskontoret qvarstanna. Gretve Hamiltons val blir utan tvifvel af stor nytta. Hans fina takt, hans isköld och hans språkkunskap skola utgöra en ypperlig motvigt mot hr Nordström. Man befarar dock att grefve Hamilton afsäger sig valet, såvida han ej kan förmås att afstå från sin föresats att numera icke besöka hufvudstaden annorlunda än som resande. Brukspatron Berger insattes af begge fraktionerna i borgarståndet; häradshöfding Isberg endast af fraktionen Murn, och håradshöfd. Dufva af ledamöter från begge fraktionerna. Hr Stråle, som fick en röst mindre än den sistnämude, var fraktionen Björcks kandidat gent emot hr Isberg. Efter de verkställda valen förekom . . O0 1 T 1 A. a a intet 11 4