Göteborgsposten – 15 februari 1866, sida 3

Men österrikaren menade, att de venetianska smantlarne tillhöra diplomaternas drägt och att kejsaren visar sig som en stor diplomat. Den ton, som rådde under festen, slutar vår sagesman, var föga stel, tillochmed munter, och då man såg, huru den officiela verlden förlustade sig och svärmade sorglös omkring, skulle man kunnat. tro, att alla de allvarliga frågor, som hålla verlden i spänning, plötsligt blitvit lösta. Det finnes i Frankrike en fråga, som utan tvifvel skall i år komma att lifligt upptaga uppmärksamheten i anspråk: pressfrågan. Det kan ej länge ännu tortgå så som hittills, då pressen är underkastad ett förföljelsesystem, som måste i längden bli olidligt, liksom folket ej gerna kan låta sig alltjemt nöja med en skugga af pressfrihet och en representation som är föga mer än en skugga. Det är en föga meriterande lista kejsardömet har att sedan sin födelse uppvisa gentemot pressen sedan d. 2 Dec. 1852. Under denna månad blefvo 52 tidningar varnade, 1853 23, 1854 17, 1855 11, 1856 6, 1857 15, 1858 3, 1859 14, 1860 16, 1861 13, 1862 15, 1863 28, 1864, 14, 1865 22. Fjolåret var således ganska rikt på förföljelser i denna väg. Man väntar inom lagstiftande kåren ett Jamendement för förbättring af pressens ställning och hoppas, att det skall erhålla mera sympati af den närvarande presidenten Walewski, än hans företrädare, emedan W. sjelf under loppet af sin lyckliga carriere varit journalist. Han grundade och utgaf för någon tid sedan en oppositionstidning, kallad Messager. Thiers, som då var minister, köpte in tidningen och sände W. på en mission till Egypten; och detta var hans första inträde i det offentliga lifvet, så att Messager varit på detta sätt orsaken till hans upphöjelse. En af redaktörerna i ÅJournal des Dåbats, hr de Sacy, nyligen utnämnd till senator, har lemnat det mot kejsardömet fordom oppositionela bladet, sedan han dessförinnan affärdat till senaten ett bref, hvari han med entusiasm ansluter sig till dess svarsadress, hvilken förkastar hvarje frihetssträfvan. Det hände en gång i Stockholm, att dåvarande Dagligt Allehanda innehöll en dag en längre kritisk recension öfver en föreställning på teatern, som skulle blifvit af, men tyvärr för recensenten blef inställd. En värre malheur har nu drabbat parisertidningen Pays, som ganska omständligt skildrar en — afrättning, hvilken ej blifvit af. Pays säger: Poncets afrättning egde rum i Versailles kl. 8 i dag morse, under närvaro af en ansenlig folkmängd, hvilken förnämligast utgjordes af landtfolk från trakten af Paris. Deliqventen, som, alltsedan sin vädjan till cassationsdomstolen och då hans nådeansökan förkastats, förlorat det mod han hittills visat, hemtade sig litet då han besteg schavotten, understödd af fångpredikanten, som i detta ögonbick meddelade honom religionens tröst. Afrättningen företedde icke någon annan märklig omständighet, och åskådarne strömmade fortfarande till afrättsplatsen, äfven sedan den vidriga ceremonien var slutad. Vidare detaljer i morgon. La Presse anmärker spetsigt: Vi skola således erhålla närmare redogörelse för denna afrättning, som icke egde rum. Den skall utan tvifvel bli mycket egendomlig. Med hvarje dag visar Fenianismen sig vara en allt farligare fiende för England. 1 ett hus i Dublin har man nu påträffat alla de maskiner och verktyg, som behöfvas för tillverkning af miniggevär samt 1,260 färdiga patroner. 600 p. sterl. i veckan hafva af senierna betalts som aflöning till de i flera verkstäder sysselsatta arbetarne, och man är nu allmänt af den mening, att vapen och ammunition finnas till stor mängd fördelade öfver hela Irland. I Thurles har en person blifvit häktad, i hvilken man återigen tror sig ha fått tag i den till tiggare förklädde fenierhöfdingen Stephens. Engelska regeringen har nu enl. trontalets löfte framlagt en ny följd aktstycken rörande kaparen Shenandoah. Af densamma framgår att den amerikanska regeringen alldeles icke förhållit sig tyst i afseende på engelska regeringens beteende att obetingadt frigifva befälhafvaren åShenandoah kapt. Waddell och hans manskap, utan snarare beklagat sig öfver, att England ej utlemnat dem eller åtminstone ställt dem inför rätta såsom sjöröfvare. Lord Clarendon har visserligen härå svarat undvikande, men notvexlingen torde ännu ingalunda vara bragt till slut. Ett skepp Donato, som befann sig med 300 passagerare på väg till Melbourne, har sjunkit i Biscayaviken, men samtliga passagerarne blefvo räddade och förda i land vid Plymouth. Till Spanien har från Havannah ingått den underrättelse, att de mest oroande rykten voro i omlopp på Cuba. Man sade, att flera chileniska kapare förberedde en landstigning på ön. Myndigheterna hade genast vidtagit de af klokheten föreskritna försigtighetsåtgärderna. Bland annat hade befallning utfärdats om, att Moros fästningrverk skulle förstärkas. Äkven andra platser på ön skulle befästas.