Göteborgsposten – 15 februari 1866, sida 1

— Och kardinalen vet hvilka skäl som ledt baron de Francheterre? — Jag har allt skäl att tro det. — Men då kan han ej vara ond på honom, yttrade de Puylaurens naivt. — Nu har jag er, replikerade abbeen. Ni vet något, äfven ni. — Nåväl, jag medger det. Renaud kan återvända till Paris om fem eller sex dagar. Detta beror på hvad ni kommer att svara mig. Kan han komma tillbaka utan olägenhet? — Ja; men då ni känner honom, så råd honom, att ej mera blauda sig i m:me de Chevreuses intriger. Och säg mig nu: Har han blifvit sårad? Har han icke försvunnit blott af försigtighet och för att undandraga sig någon mäktig mans hämnd? — Edra båda frågor kunna besvaras jakande, abbå. Vicomten och abbå Boisrobert tystnade. De hade förstått hvarandra. De Puylaurens, som hädanefter var lugn för sin väns räkning, skyndade att underrätta honom, det han åter kunde utan olägenhet visa sig vid hofvet. Då Suzanne följande dag infann sig hos vicomten för att inhemta nyheter, fick hon veta och kunde underrätta Blanche, att Renaud snart skulle återvända. Grefve de Valencs å sin sida visste intet om det intresse som för baron de Francheterre hystes af dem hvilka bredvid honom spela en betydande roll i denna berättelse. Upptagen af sina giftermålsförslag, hvilka han envisades