Göteborgsposten – 15 februari 1866, sida 1

ten har med de joniska öarne erhållit en tillväxt i demoralisation. Jonierna äro de värste uppviglarne i båda kamrarne och dessutom ä deras helleniska patriotism af mycket tvifvel natur. Visst är att trådar härifrån utgå till Italien, och att de anslag, hvilka man tillägger Victor Emanuels regering på Grekland, just har sin rot här. Seder och språk ha från det venetianska herradömet temligen bibehållit sig från det grekiska herraväldet både i Zanthe och Kephalonia, hvarest mera italien ska än grekiska talas. Republiken San Marco kände likväl sitt folk och styrde det med jernhand. En sådan behöfdes och för hela hellenerfolket, och turkarne skulle förr kunna regeras med konstitutionella friheter än detta. Kamrarne sprängda, författningen suspenderad och 10,000 man främmande trupper i landet är den enda möjligheten att befästa tronen och återställa ordning och lugn. Konung Otto bure ännu kronan om han beslutat sig för detta steg, och utan det är äfven hans efterträdare förlorad. Denne är för öfrigt redan nära sitt fall, och kan blott räddas genom den itrågasatta interventionen af skyddsmakterna. Och denna intervention blir och kan ej bli en annan än våldets. Först då skrikarne se att man gör allvar af hotelserna, skola de krypa till korset, ty med få undantag äro de fega och hänga fast vid lifvet och sin egendom med uppoffring af hvarje grundsats och öfvertygelse.