Göteborgsposten – 14 februari 1866, sida 1

Skräckperiodens Historia af MortimerTernaux, hvars sista band utkom år 1863, tillhör ännu den här omhandlade riktningen. Men under de aldra sista åren har, under ett stigande intresse för revolutionens historia i allmänhet, en märkbar reaktion inträdt. Vi kunna i detta fall företrädesvis hänvisa till Joseph Lebon, och Arrass samt Cambrais Revolutionstribunals Historia af A. J. Paris, hvilken utkom år 1864, och till trenne skrifter ang. de tre namnkunnigaste koryferna i den äldre reppubliken, hvilka alla utkommo under loppet af fjolåret, neml. Robinets Danton, undersökning af hans enskilda lif, stödd på bevisande aktstycken, Alfred Bougearts tvenne band om Marat, folkets vän, och till första bandet af ÅRobespierres Historia efter tamiljepapper, originalkällor och hittills outgifna aktstycken, af Ernest Hamel. Den sistnämnde förf. sökte år 1857 att i Picardie, der hans familj bor, bli invald i lagstiftande kåren, men såsom sonson till en man, hvilken var ifrig anhängare af den äldre republiken och under densamma stod i nära törhållande till Saint Just, kom han då ej i betraktande gentemot regeringens kandidat. Han egnade sig då åt studiet af revolutionens historia och har förut, såsom en frukt af dessa, utgitvit Saint Justes Historia, hvari han äfven skildrar en annan af Nationalkonventets bekantaste medlemmar och af Robespierres ifrigaste partigängare, Philippe Lebas, hvars son eget nog under nuvarande kejsarens ungdomsir blef dennes hotmästare och lärare. Att det nämnda skrifter kan finnas ett och annat, som hittills varit förbisedt och obekant, att ifven de kunna lemna bidrag till revolutionsnistoriens outtömliga tema, kan icke nekas. )m Robespierres barndom och studentår medlelas sålunda, enl. hans syster Charlottees memoirer, nya upplysningar af Hamel, hvilken bl. a. vill i gossens förkärlek för sitt dufslag inna ett bevis på hans sinnes medfödda vekhet; äfvenledes meddelar han en del dikter af Robespierre och anteckningar af den blifvande diktatorn från revolutionens första år, i hvilka han än tolkar sitt jubel öfver Bastiljens stormning, den oförgätliga dag, då folket, likasom Lazarus, folkets sanna symbol, blef kallad från natten till ljuset, från dödssömnen till det varma litvet, än yttrar sin glädje, då Tre är nlka