Göteborgsposten – 14 februari 1866, sida 1

gens Byrå är i huset N:o 5 vid Smedjegatan. Under det varma språket i dessa framställningar, under de vackra orden doldes ofta tankarnes falskhet, skefhet och förvirring. Då behofvet af rörelse och den koncentrerade värmen fick luft, då den hafvande tiden födde, framkom år 1848 under en oerhörd sammanstötning af öfverraskningar, en ny republik såsom en kopia af den äldre. Ledru Rollin och hans anhängare kunna rent af betraktas som arkeologer, med den skiljnad att dessa sranska arkeologer icke uppställde något slags stenbronseller jernfolk, utan ett imaginärt solk af år 1793. Den nya republikens fester, dess kommunistiska och socialistiska utopier voro väsentligt angifna af den äldre; i den provisoriska regeringens dekreter kunde man läsa svart på hvitt på, att man nu skulle, istället för ÅMonsieur säga Citoyen, derför att man år 1793 sagt så. Upproret under junidagarne af arbetarne i Paris, hvilka sågo sig gäckade i afseende på alla de stora löften, som februarirevolutionen gjort dem, blef emellertid snart i dubbel mån ödesdigert för den improviserade republiken. Flera tusen af dess tappraste vänner föllo på barrikaderna, och segerherrarne, Cavaignac, Lamoriciöre, Bedeau och de andra Lafrikanarne, förlorade sin förra folkgunst. Innan årets utgång hade det ombytliga folket, som så lätt öfvergår från entusiasm till mätthet, valt Louis Napoleon Bonaparte till republikens president, och redan 1849 utdömdes ordet citoyen först af Louis Napoleons minister, som lät det utgå ur regeringshandlingarne, och derpå af Dupin, hvilken såsom president för nationalförsamlingen äfvenledes lät ordet utgå ur referaterna öfver förhandlingarne. Då Pierre Leroux klagade ötver, att man börjar föra krig mot orden, men skulle sluta med att föra krig mot tingen?, och då han och hans vänner derför föreslogo återupptagandet af detta arf från den äldre republiken, anmärkte Odillon Barrot, såsom ordf. för ministerrådet: Å1 kunnen icke ändra landets seder; j hafven visserligen försökt, men icke förmått det, och förslaget om att återinsätta ordet citoyen i Moniteurenblef d. 6 okt. 1849 förkastadt med 304 röster mot 155. Vännerna af den nya sakernas ordning hade till fullo visat sin lust att rifva ned, de hade äfven uppenbarat sin vanmakt att skapa. Louis Blanc, Robespierres beundrare och den egentlige uppfinnaren af begreppet Bourgeoisie, hade af reformsjukans och projektmakeriets motståndare omedelbart efter öfverrumplingen under februaridagarne, då de måste se statens embeten och förtroendeplatser bli ett krigsbyte, med öfverlägsen list gjorts till ordförande för den komite, som nedsattes för att förbättra ardetarnes vilkor. Tribunen i palatset Luxembourg, der denna komitö höll sina sammanträden, hade blitvit ett skär, på hvilket Louis Blanc strandade. Icarien hade blifvit en graf för Cabet. Folkets Bank hade varit ruinerande för Prondhon. Försöket att tå en Phalanstere i gång, genom att dertill erhålla ett stycke jord i S:t Germainskogen, hade misslyckats för Victor Considerant. Under det man nu tillochmed från enskilda republikaner kunde få höra erkännande af, att Februarirevolutionen gjordes för tidigt, börjades straxt efter kampen under junidagarne, såsom en förelöpare till den senare inträdande öfvergången till kejsardömet, från olika håll en polemik mot de framställningar af den äldre revolutionens historia, hvilkas öfvorraskande inflytande blifvit så uppenbart genom den nya republikens tillkomst. Denna polemik börjades i de konservativa tidningarne, isynnerhet i form af kritiska anmälanden at de författares arbeten, hvilka under 1847 kastat sig på revolutionshistorien,