Göteborgsposten – 13 februari 1866, sida 3

U I0J11Å utusa (CTUPPECrnas UALCI leg ITAU ÅAICICO. Adresskomit6n är i detta afseende utan tvifvel ett troget uttryck för lagstiftande kårens mening, och det skulle sålunda kunna vara en möjlighet, att vi en gång få se kammaren enig och oppositionel mot en regeringshandling. Å andra sidan är det otvifvelaktigt, att inom franska folket en betydande omsvängning är märklig och att man der känner sig otålig, missbelåten, liksom man åter svärmar för den första revolutionen. Till hvad som i detta afseende yttras uti en uppsats på ett annat ställe af dagens nummer må fogas, att i Paris utkommit ett verk, kalladt Oeuvres de Robespierre, af A. Vemorel, hvarpå skall följa en mängd andra verk af revolutionens stora talare. Dantons verk äro redan under tryckning, sedan komma Girondisterna, Vergniaud, Brissot och Condorcet, Mirabeau, Camille Desmoulins, Saint-Just, Marat och Heberttalande vittnesbörd om, huru stor vigt man i Frankrike fäster vid en noggrann kännedom om revolutionstiden och huru stort intresse man hyser för de ledande männen i denna stora rörelse, liksom man i dessa måns tal vill söka en ersättning för de lagstiftande kamrarnes nu så förglösa förhandlingar. Skulle nu Napoleon af någon falsk hederskänsla eller envishet bringa det till utbrott mellan franska kejsardömet och den atlantiska republiken, kunne det vara tänkbart, att svärmeriet för revolutionen skulle i Frankrike taga en mera bestämd form och från böckerna träda ut i lifvet. Man tror sig emellertid veta, att Förenta Staterna skola vara beredvilliga att iakttaga den strängaste neutralitet, hvad Mexico angår, för någon tid, endast franska trupperna ofördröjligen återkallas. På detta sätt hvilar nu sakens afgörande åter i Napoleons hand, och med en anmärkningsvärd otålighet ser franska nationen upp till honom, för att få höra sfinxen tala och tyda gåtor. Under denna afvaktan söker man naturligen göra sig reda för den plan, som legat till grund för hela den mexicanska expeditionen, för att deraf leda sig till hvad beslut han möjligen nu skall vilja fatta. Framför oss ligger en uttydning af denna plan, hvilken vi vilja meddela, emedan den synes oss ej så alldeles osannolik : Man hade redan länge i Tuilerierna börjat med uppmärksamt öga följa det vänskapliga förhållande, som begynte utveckla sig mellan Ryssland, den största landtmakten, och den nordamerikanska republiken, den största sjömakten, oaktadt man bort anse båda länderna tillhöra alldeles motsatta läger på grund af de olika principer efter hvilka de styras. Redan straxt efter Krimkriget gaf en bekant rysk statsmans kanske oförsigtiga yttrande, hvilket bebådade en allians för framtiden mellan båda rikena, ny näring åt franske kejsarens farhågor. Uti förtroliga samtal skall Napoleon III redan då hafva påpekat, att genom Rysslands stora utsträckning djupt in i Asien ända till det kinesiska riket czarriket städse kunde till sitt förfogande ha en krigisk ryttarebefolkning om 25 millioner innevånare, d. v. s. nära 10 mill. stridbara män. Historien har visat, att österns krigiska ryttarestammar, då de i svärmar brutit in öfver vestern, för hvarje gäng öfverväldigat de hinder, som en tillochmed öfverlägsen kultur rest i deras väg. Dylikt skulle äfven nu vara fallet, om Ryssland lössläppte sina ryttarehorder, lik en gräshoppssvärm, öfver Europa; gentemot dem skulle refflade kanoner och miniegevär samt den europeiska krigskonstens alla nya uppfinningar visa sig vara alldeles otillräckliga. Det enda, som t. n. afhåller Ryssland från ett sådant företag, är dess fruktan för att bli qväfdt genom dess hamnars blockering; men en allians med Unionen, sådan petersburgerkabinettet eftorsträfvar den, har för det senare endast ändamålet, att genom amerikanarnes sjömakt taga vestmakternas flottor i anspräk, d. v. s. hälla dem i schack. Detta är visserligen icke eventualiteter, som skulle kunna inträffa i dag eller i morgon, men en förutseende politik måste äfven sysselsätta sig med framtiden, kort sagdt, med allt hvad som kan tima inom 40 eller 50 år. När derför expeditionen till Mexico beslöts, räknade man i Paris med bestämdhet på att Sydstaterna skulle segra och trodde sig genom grundläggandet af ett monarkiskt Mexico, hvars allians med de oberoende Sydstaterna då skulle blifvit en naturnödvändighet, redligen hafva gjort sitt, för att för lång tid aflägsna faran af Unionens alltför stora maktutveckling och sålunda ha i rätt tid satt en bom för det ryskt-amerikanska invasionsförslaget. Men att man försummade att i rätta ögonblicket erkänna Sydstaterna, att man trodde sig kunna ätven utan denna anslutning till en sak, som stred mot de mera humana fraser, man städse burit på läpparne, det är det fel, tör hvilket man nu får sota och hvars begående nu kännbart hämnar sig. Man har derjemte, för att kunna utgissa kejsarens tankar, åter offentliggjort hans bret till de franska truppernas förste ötverbefälhaf