Göteborgsposten – 13 februari 1866, sida 3

Från hilandet. Det går tvenne alldeles motsatta strömsättningar genom våra dagars politiska lif, De äro de gamla vanliga: absolutism eller folkfrihet! Men de framträda nu med större bestämdhet, än under någon tid förut. Absolutisterna ha hittills sökt, om än blott skenbart, att dölja sig bakom vissa konstitutionela later, men nu kastar den bort masken. I Frankrike framträder kejsar Napoleon i sitt trontal gentemot densamma nation, hvars val är hans enda berättigande till den plats, der han nu sitter, och säger, att franska folket ännu ej är förmöget af och moget för triheten. Har Napoleon glömt sin logik, eller har ryggmärgslidandet omtöcknat hans annars så klara hufvud? Han sjelf, kejsare genom folkets val, skulle således vara en inkonseqvens. Ej nog dermed, förbudet för pressen att på något sätt yttra sig öfver lagstiftande kamrarnes debatter skärpes, och pressen är nu mer än någonsin nedbragt till rollen af en skugga — allt för den mexicanska frågans skull, i hvilken kejsarens envishet bragt landet i möjlighet af fara, om icke ett snabbt beslut fattas, öfverensstämmande med sundt förnuft och folkets önskan. I hvad riktning denna går, kan