Göteborgsposten – 12 februari 1866, sida 1

Adelns beslut i traktatf:ågan, fattadt efter tre dagar långvariga debatter, var vida öfver förväntan tillfredsställande. Redan under thorsdagen blef det märkbart att protektionisterna lågo under, märkbart emedan den sidans talare blefvo allt mera hätska i sina anfall mot ministeren — eller systemet som frih. v. Schultzenheim benämnde regeringen; men man trodde temligen allmänt att adelns pluralitet skulle fatta samma beslut som presteståndet, nemligen att bifalla bevillningsutskottets hemställan med det deri af nyssnämnde friherre inflickade, mot regeringen uttalade klandret. Men öfverraskningen blef lika stor som angenäm, då ingen yrkade bifall till utskottets förslag I och med detsamma antogs som gifvet att traktaten sans phrase skulle antagas, men att det skulle ske med 71 rösters öfvervigt vågade man icke hoppas. I förbigående vill jag som en kuriositet erinra om en liten protektionistisk manöver, som i alla stånden försöktes, i den ganska listiga beräkningen att på nästkommande riksdag kuna inympa det protektionistiska stridsämnet och sålunda hålla frågan öppen. I sådant syftemål framkom fyrväpplingeu Nörner-Annerstedt-Falkman-Medin med förslaget att antaga traktaten för ett år, d. v. s. för så lång tid som den nuvarande representationens befogenhet räckte. Dotta förslag — denna räfkrok — vann dock icke något stånds sympatier. Grefve Mörner, förslagets upphofsman, vann således ett komplett nederlag. Då frih. Klinkowström — hvilken hela tiden fungerade såsom motståndspartiets chef — uppträdde andra gången (i thorsdags afton) visade sig att hans lidelsetulla hetta uppnått kokpunkten, under det att frih. Gripenstedt punkt för punkt gendrifvit honom. Den förre och hans anhängare, protektionismens titaner, ansträngde sig ifrigt att stapla Ossa på Pelion, och han försmådde ej att åberopa sin skomakares, skräddares och kryddkrämares vittnesbörd derom, att nedsättningar i tullafgifter icke komma konsumenterna till godo. Med darrande stämma och af vrede blixtrande ögon beskyllde han också frih. Gripenstedt ratt gå obekymrad fram öfver grusade sabriker, störtade näringar, lugnt trampande på spillrorna af Sveriges grundlagar. Men huru lugnt, värdigt och öfvertygande yttrade sig ej frih. Gripenstedt, excellenserna Manderström och De Geer, hvilken senare förklarade sig utan tvekan dela samma ansvar med konungens öfriga rådgifvare? Den förstnämndes repliker i går på frih. Klinkowströms förnyade anfall voro lika sakrika och lika bevisande som dagen förut. En del af frih. K:s puerila, men med mycken pretention framförda inkast bemötte frih. Gripenstedt med det finaste skämt, men som troligen kändes vida värre än dråpslag. Beträffande den rysligt tillämnade Hermelinska pappersanmärkningen till konstitutionsutskottet, hvilken naturligtvis frih. K. med stor lust gjort sig till godo, upplyste frih. G. att linieradt tryckpapper icke finnes och att denna benämning felaktigt influtit i gamla tulltaxan och derföre behörigt rättats i den nya, och uppmanade han sin ärade motståndare att till utskottet insända i form af en ny rulle allt det linierade tryckpapper, som han kunde ötverkomma. Af obeskriflig komisk effekt, ehuru det ej var meningen, tog sig frih. Klinkowströms varma uppfordran ut till detta sista svenska riddarhus, att ännu en gång visa samma lifskraft som förr på slagfälten och utan menniskofruktan afslå den ohyggliga traktaten. Adelns plenum fortgick i går från kl. 10 f. m. till kl. half 5 e. m. således i sex och en half timma. Derunder innehade grefve Lagerbjelke oafbrutet landtmarskalksstolen, utan att ett enda ögonblick derifrån uppstiga. Han satt der lika lugn, lika orörlig som alltid. Han är utrustad med Jobs tålamod. Gentemot de frenetiska anfallen på traklaten och det städse framskymtande raseriet mot regeringen, som utmärkte de flesta yttranden i det stånd, der ledamöterna tillhöra ett rike som icke är af denna verlden, framstod