Göteborgsposten – 12 februari 1866, sida 1

BASTARDEN Af PAUL SAUNIER. Sedan sängen blifvit färdig och försedd med hvit: lakan, afklädde Pierre och Michel den sårade och lad honom, utan att han gjorde minsta rörelse. Madeleine och Brigitte inträdde i rummet och ryst ofrivilligt. Emot det hvita örngottet tecknade sig adlingens blo diga hufvud. Hans långa kastanjebruna hår hade torka fast vid tinningarne och stelnat af det koagulerade blodet Madeleine började tvätta hans ansigte och utförde denn: ömtåliga operation med den lätta hand, hvilken blott ut märker qvinnor. — Hvilken skada! mumlade hon, en så vacker gosse Brigitte var blek och betraktade honom orörlig. — Men han är ju död! utropade hon och ryggad tillbaka af förskräckelse. — Nej, svarade Pierre, som i sina händer höll en a Renauds, pulsen slår ännu ... den är svag, men jag kän ner den ... Du, Michel, fortfor han vänd till denna måste skynda dig till kirurgen i Villemomble. Begär dei djupaste tystnad af honom och tag honom med dig hit 9) Forts. fr. N:o 32.