Göteborgsposten – 10 februari 1866, sida 1

heller Floras älsklingar i form af afskedsbuketter saknades. Det säges, att fru B.-N. efter en cykel af 10 afskedsföreställningar å Dresdens k. lyriska scen, till hvars stora anseende hon i så många år väsendtligt bidragit, kommer att för alltid lemna teatern och dra ga sig tillbaka i privatlifvet. Om så är fallet, hvilket vi ega all anledning att tro, kunna vi i sanning finna oss lyckliga att äfven å vår scen ha fått beundra en konstnärinna, hvars namn aldrig skall förblekna i den dramatiska sångens häfder. Sistl. Thorsdag hade skarpskyttemusikkåren å Bloms stora sal anordnat en af dessa småtrefliga aftonunderhällningar, hvilka alltid sallit allmänheten så väl i smaken. Huset var utsåldt, sinnesstämningen glad och lifvad, bisallet från nöjets början till dess slut varmt och ögonskenligen uppriktigt; kan man väl begära ett bättre resultat? Det var med särdeles sägnad man observerade, att ej flera platser sålts till sjelfva salen, än att utrymmet var fullkomligt tillräckligt och medgaf såväl de besökande, som dem, hvilka bestredo serveringen, att obehindradt passera fram och åter. Att tillställningen var talrikt besökt af damer, bidrog naturligtvis i första rummet att göra den angenäm. Då man ser huru våra damer alldeles icke böra eller kunna beskyllas tör kallsinnighet eller förnäm tillbakadragenhet då det gäller att besöka dylika offentliga musikaliska sällskapsnöjen, vill man så gerna fråga sig sjelf: När skall tonen på våra cafs chantants blifva sådan, att äfven de, liksom i utlandet, ja, såsom i vår egen hufvudstad, med nöje kunna besökas äfven af våra familjer? Ty att dessa musiktillställningar hos oss, likasom på andra ställen, hvad sjelfva de uppträdande sällskaperna beträffar, betydligt stigit såväl i musikaliskt som rent menskligt afseende i värde, derpå ha vi 2:ne ganska vackra bevis i de båda sällskaper, familjerna Modell och Mäntzer, som en tid bortåt uppträdt i Nya Teaterns foyer. Ja, vi skulle till och med vilja gå så långt, som att påstå, att just dessa egenskaper haft den goda inverkan på den besökande allmänhetens sätt att vara, att deremot föga eller intet numera kan vara att anmärka. Hvad månne det då egentligen är som skulle kunna utgöra detta öfverstigliga hinder för att en fläkt af familjelifvets förädlande inverkan, skulle kunna sträcka sig äfven dit? Jo, bestämdt två saker: tobaksrökningen och tallriks-omkringvandrandet! Kunde dessa båda aber borttagas, äro vi öfvertygade om, att ganska många af våra damer med rätt mycket nöje skulle för en eller annan timma vilja lyssna till t. ex. familjen Mäntzers, med ett undantag, uteslutande at qvinliga medlemmar bestående, lilla, men särdeles väl samspelta orkester. Samtidigt med den stigande hyfsningen å våra schweitzerier i moraliskt hänseende, pågår, som vi flera gånger förut hatt tillfälle att påpeka, äfven en ganska välbehöflig och tidsenlig upputsning af sjelfva lokalerna. Ett nytt bevis derpå ega vi i det s. k. Cafe du Commerce vid Skeppsoron, som i dessa dagar ur sin gamla nedrökta skepelse uppstått i en ny, öfverraskande smakfull och beqväm gestalt. Värden på stället hr Chr. Rohde invigde sistl. Måndags afton den nya lokalen med en splendid tillställning, dervid de inbjudna gästerna fingo tillfälle att öfvertyga sig om lokalens fördelar både i det ena och andra afseendet. Nästk. Måndag d. 12 d:s kl. 8 e. m. gitves i Carl Johans Elementarläroverk, i och för inköpande af ett välbehöfligt Orgelharmonium för nämnde läroverk, en musikalisk aftonunderhållning, hvartill man benäget meddelat osa programmet. Man bjudes enligt detta på: 1:sta afdelningen: 1:0) Ouvertyr till Den-Stumma?, arr. för piano och 4 händer, viol och violoncell; 2:0) Thema med variationer för Ess-Cornetti; 3:o) Deklamatoriskt föredrag; 4:0) Körer för mansröster af Cronhamn och O. Lindblad; 2:dra afdelningen: 5:0) Sinfonie af Morart, arr. för piano och 4 händer, viol och violoncell; 6:o) Concert för viol af Vieuxtemhps;